fredag 7 juni 2013

Tankar om vägen till körkortet

Sverige firar sin nationaldag idag. Fint, tycker jag. Svenska flaggor på bussarna jag möter på motorvägen upp till huvudstaden. Så kör jag förbi en dunge med höga björkar - vita stammar och skiraste försommargrönska - och mitt i dungen en svensk blågul flagga som vajar i vinden. Och solen som lyser från en nästan klarblå himmel. Vilken skönhet!


Solens strålar skimrar i bladverket.

Fast nu tänkte jag inte skriva om att det är bra att vi är stolta över vårt vackra land - ett land som ska vara öppet för många, som borde arbeta för en mer human flyktingpolitik, som borde inse att människor under 18 och över 45 också är värdefulla och som borde satsa mycket mer på dialog och samtal, på alla nivåer och i alla lägen  - utan om bilkörningspedagogik. Man tänker bra där bakom ratten.


Man tänker bra bakom ratten.

Jag tog körkort för snart två år sedan, efter en lång och hård kamp. Teoriproven var inte problemet -det var på uppkörningarna jag blev underkänd. För småsaker, kan jag tycka nu i efterhand. Problemet var kopplingen mellan teori och praktik - kopplingen mellan allt trafikregelpluggande och det faktiska bilkörandet.

Men varför ska det vara så svårt? Är det för att sålla agnarna från vetet, så att inte de värsta klantarna får en chans att komma ut i trafiken? Är det ens en medveten strategi - att det ska vara så svårt? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror bara att den pedagogik som är rådande nu och som kallas för "överinlärning" grundar sig på ett feltänk. Enligt denna pedagogik överöses man med information - om vägmärken, vägmarkeringar, trafikregler och bestämmelser av alla de slag - gällande allt från lastvikter till promilleberäkningar. Först möter man all denna fakta på teoriföreläsningar, sedan i den tjocka körkortsboken, sedan i små häften och så till sist i bilskolornas teoritester med hundratusentals kryssa-i-rätt-svar-frågor. Genom att massor med saker upprepas i det oändliga, fäster de till slut i medvetandet, tror man. Detta kallas för överinlärning. Problemet är bara att det är alldeles för många saker som upprepas och upprepas och upprepas...


Massor av information.

Vad behöver man egentligen veta för att vara en säker bilförare? Att trafik som kommer från höger har företräde, att de som kör inne i en rondell har företräde, att man måste stanna när det lyser rött, att man måste hålla avstånden, att man måste kolla i backspeglarna så att man vet vad som händer bakom och bredvid bilen, att man ska kolla noga i backspegeln och blinka innan man byter fil och att man ska hålla hastighetsgränserna. Så väldigt mycket mer är det inte. All den enorma massan av information kan man hämta in under hand. Det är faktiskt först nu, efter snart två år bakom ratten, som jag till fullo förstår varför reglerna finns. Innan dess var jag inte mottaglig, då hade jag fullt upp bara med att få bilen att rulla.

Ett förslag: ett litet häfte med den mest grundläggande trafikteorin, en simulator där eleven kan öva på just det som står i häftet och så övningskörning i olika trafikmiljöer. Sedan kan man ta reda på om trafikledaren har gul eller grön väst eller hur mycket släpvagnen får väga - om man vill och behöver.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar