| Jag är skeptisk... |
Jag förmodar att ordet "volontär" kommer från latinets voluntas som betyder vilja/fri vilja. Volontären är alltså - rent språkligt betraktat - en person som vill göra något av sina fria vilja. En person som vill göra något utan att kräva något i gengäld. Den enda drivkraften, det enda som styr volontären, är den fria och goda viljan. Och just detta faktum att personen inte kräver något i gengäld - det skulle göra handlingen extra god, extra fin och vacker. En volontär "gör skillnad" - inte bara för det han/hon uträttar, utan just för att det inte kostar något. Men är de goda gärningarna och den gjorda skillnaden inte lika mycket värda - inte lika fina - om de utförs av betald personal? Som om den goda viljan skulle vara reserverad för volontärer?
| Moder Teresa - symbolen för goda gärningar. |
I vårt samhälle där ingen tycks vilja betala för annat än tekniska problemlösningar, prylar och annan "hårdvara", har ordet volontär plötsligt seglat upp på himlen som namnet på den stora problemlösaren - den nye Messias. Om "mjukvaran" kan skötas av personer drivna endast av den goda viljan - då behöver man ju inte betala. Vilken lysande upptäckt! Allt kan satsas på det där andra - det som syns, hörs, bullrar och brummar och som kan mätas med siffror och med statistik. Omvårdnad, samtal, kontakt, trygghetsskapande åtgärder - det kan skötas gratis av dessa med god vilja utrustade volontärer. För dessa insatser är ju ändå inget värda. Eller?
Jag vet att vissa jourtelefoner sköts av volontärer - t.ex. telefonjourer för ätstörningsdrabbade, självmordsbenägna eller kvinnor som hotas av hedersvåld. Jag vet också att många kvinnojourer befolkas av volontärer. Många gånger kan det säkert handla om liv eller död - är det då inte ett väldigt tungt ansvar som läggs på volontärens axlar? Tänk, om det skulle bli fel...? Den goda viljan räcker långt, men en professionell yrkesbas att stå på räcker längre och skapar mycket större trygghet.
| Kanske en volontär som svarar i jourtelefonen? |
Tänk om man skulle vända lite på begreppen? Vrida perspektivet ett halvt varv? Vad skulle hända om bilmeken plötsligt aviserar att volontärer ska ta hand om däcksbytet? Känner vi oss trygga då? Eller kanske vår tandläkare funderar på att spara lite pengar, så istället för att anställa en utbildad tandhygienist tar han in en volontär för att rensa i munnen. Känner vi oss nöjda och trygga då? Och vårdsektorn som ständigt dignar under orimliga sparkrav - och operationer är väldigt kostsamma - tänk om...
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar