Allt är process

Slutet gott - allting gott.

"Och så levde de lyckliga i alla sina dagar."
Så slutar nästan alla gamla sagor och berättelser. Men vad är ett "lyckligt slut" - egentligen? Att de älskande får varandra? Att den sjuke blir frisk? Att den blinde får synen tillbaka och den mobbade får sin revansch? Finns det överhuvudtaget några slut - lyckliga eller ej? Vad vet man om Askungens öde? Kanske avled hon i barnsäng tre år efter den där magiska balkvällen. Och Snövit? Äpplegiftet kanske stannade kvar i kroppen och gav henne skador på njurar och lever. Och Törnrosa - hon kanske somnade om eller tröttnade på sin prins. Vem vet? De lyckliga sluten är ju bara en mellanstation på vägen i den långa process som kallas livet.

Kanske Snövit fick njurskador
av äpplegiftet på äldre dagar.
Vem vet?

När min pappa musikprofessorn var mycket sjuk skulle han göra en skelettröntgen för att se om cancern spridit sig till benmassan. Jag fick följa med honom in i det mörklagda röntgenrummet och titta på skärmen medan läkaren gjorde undersökningen. Jag hade föreställt mig att jag skulle få se bilder på vita skelettdelar, att det liksom skulle se ut som stillbilder. Men så var inte alls fallet. Allt rörde sig - det såg ut som ett enda stort flöde av små, små prickar som blinkade mot den svarta bakgrunden. Som glittrande stjärnor i det mörka universum. Läkaren kommenterade bilderna som flimrade förbi på skärmen. "Allt är ett flöde" sa han. "Allt är föränderligt - hela tiden". Kroppen är alltså stadd i ständig förändring. Ingenting är fast och fixerat - allt rör sig, hela tiden.

Jag minns att jag funderade över om detta var något bra och hoppfullt eller något skrämmande och konstigt. Jag lutade åt det förra och det gör jag fortfarande. Det är hoppfullt att allt rör sig - att allt faktiskt är ett flöde. Allt kan hända. Om förändringen är till det bättre just då eller till det sämre - det kan ingen förutsäga. Men allt kan förändras åt båda hållen eftersom processen pågår hela tiden. Stagnation och stiltje däremot är skrämmande. Att något stannar, fastnar och inte längre utvecklas - det är död.

Mozart - processernas mästare - skrev musik som strävar framåt hela tiden. Processen pågår - full av liv och energi. Här kommer sista satsen i hans stora Jupiter-symfoni. Process på absolut högsta nivå och illustrerad med grafiska prickar och pluppar som nästan påminner om bilderna jag såg på skärmen i röntgenrummet:

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner