Sockerpiller och etik

En man i övre medelåldern med svåra magsmärtor blir inlagd på akutvårdsavdelningen på ett stort sjukhus. Han skrivs in av en ung och arrogant kvinnlig överläkare som ordinerar morfin för att dämpa smärtan. Mannen vägrar ta morfinet och tar istället fram en burk med homeopatpiller ur sin väska. Läkaren hånskrattar. Mannen blir provocerad av hennes attityd och säger argt: "Jag är också doktor minsann. I homeopati!" Läkaren svarar med öppet förakt; kallar honom kvacksalvare och hans medhavda homeopatmediciner för verkningslös humbug. För att ytterligare understryka sitt förakt, proppar hon på stående fot i sig en hel burk med homeopatpiller - tuggar och sväljer. "Inget händer! Ser du! Inte ett dugg!" raljerar hon.

Homeopatpiller - verkningslösa eller inte?

Senare tillstöter akuta smärtor - mannen ropar på hjälp och ber om morfin. Det visar sig nu att han sedan länge ätit höga doser av ett homeopatiskt örtpreparat som skadat hans lever. Läkaren hånskrattar triumferande. Med knapp marginal hinner man rädda mannen från leverkollaps.

Viktiga samtal mellan läkare och patient
- en typisk scen ur Holby City.

En krock mellan disciplinerna - där skolmedicinen tveklöst segrar. Scenen är hämtad från den engelska sjukhusserien Holby City - en realistisk skildring av livet på en fiktiv hjärt-lungklinik med psykologiskt inträngande porträtt av såväl läkares, sköterskors och patienters livsöden. Jag tittar då och då sent på kvällarna på TV4play och det ger mig så många tankar och funderingar om etik, människosyn, respekt och förståelse. Ibland är TV ett fantastiskt medium!

Ja, hur är det med konflikten mellan skolmedicinen och den så kallade alternativmedicinen? Själv är jag kluven. Ibland upplever jag de alternativa behandlarna - homeopater, akupunktörer, antroposofer, zonterapeuter - som samvetslösa och ansvarsbefriade som vågar ordinera hälsopreparat till någon svårt sjuk patient som kanske skulle kunna botas av en regelrätt skolmedicinsk behandling. Är det till exempel etiskt att väcka ett hopp om bättring med verkningslösa sockerpiller? Nässelomslag? Meditationsövningar? När det som skulle hjälpa vore strålbehandling?

Stenterapi - verksamt eller ej?

Jag har själv hört det i ett väntrum hos en antroposofläkare. En patient berättar entusiastiskt att doktorn givit honom rådet att avstå från medicinsk behandling för att istället dricka en undergörande juice som skulle bota hans prostatacancer. Hur det gick vet jag inte.

Jag har flera exempel: hur svårt reumatiska patienter lägger ner en förmögenhet på att bli botade genom massage under fötterna. Hur patienter med långt framskriden cancer får rådet att låta bli cellgiftsbehandling och istället dricka örtte och äta vetegräs. Hur människor som borde gå i regelrätt psykoterapi lockas att söka sig till snabba veckoslutsregressioner för tusentals kronor.

Men också - å andra sidan - hur en svårt deprimerad liten flicka behandlas med antidepressiva preparat för vuxna som gör henne fet och passiv - eftersom det verksamma, alternativa naturpreparatet utan svåra biverkningar inte får ordineras till omyndiga.

Tänk om disciplinerna kunda samarbeta! Kunde samexistera sida vid sida med ett enda mål för ögonen: patientens allra bästa. Utan prestige och utan konkurrens. Tänk, vilken human och samtidigt effektiv vård vi skulle kunna få.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner