| Det måsta vara många gäster och full rulle. Eller?? |
Öken, panik, pinsamt, stick och göm dig. Res bort! Man ska vara populär, ha agendan fullskriven. Man ska inte tacka ja till en inbjudan - sådär direkt. Då är det något lurt. Nej, man ska säga att: "Du, jag måste kolla hur det ser ut här först - är så fullbokad, vet du".
Men om det nu inte är så? Om agendan inte är fullskriven. Ska man skämmas då och gå och gömma sig för att man inte tror att man är tillräckligt populär? Eller ska man låtsas att man har häcken full och måste rusa från det ena partajet till det andra?
| Dans kring stång... |
Jag har en bestämd känsla av att det faktiskt är väldigt många som sitter ensamma på storhelgerna - varför skulle det vara så mycket TV-program med ställföreträdande firande annars? Pratande kändisar som sitter kring ett vackert dukat bord, mumsar och berättar minnen. Det blir nästan som att kändisarna kommer in i alla de där vardagsrummen där det sitter en ensam människa och tittar på skärmen. Om man har häcken full med sill och nubbe och dans kring stången - varför skulle man då sitta och kolla på andra som äter sill och dansar runt den där pinnen?
| ...eller dans kring gran. Varför detta behov av att dansa kring en pinne? |
Ställföreträdande liv kan vara fint om man sitter ensam och har tråkigt. Att för en stund glömma sig bort, det är alls inget negativt. Men pseudoliv kan man kalla samma fenomen, om man har en mera kritisk syn på saken. ("Pseudo" betyder falskt, skenbart.) Och då tänker jag inte på människor som behöver förströelse i sin ensamhet - något som skingrar tankarna när man inte kan komma ut, inte kan umgås, inte orkar eller har lust ta sig till det där partajet.
| God mat och spirituella gäster som mumsar och pratar om livet. Något att drömma om för den ensamme i TV-soffan? |
Nej, jag menar människor som liksom fastnar i att ständigt iaktta kändislivet, det där glittrande, leende, perfekta livet som flimrar på TV-skärmen. Vackra människor som äter gott vid lyxigt dukade bord i spirituellt sällskap och i stylade miljöer, belysta av levande ljus och rodnande solnedgångar. Det finns oändligt många exempel: Pluras kök, Mia på Grötö, Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre, Halv åtta hos mig ... När man börjar välja det där andra livet framför det egna, när man avstår från att umgås för att man vill titta på TV istället. När man till slut upplever sitt eget liv som mindre värt i jämförelse med kändisarnas - då är det farligt. För vad vet man: kanske Plura hamnar ensam med en burk sill i knäet på Midsommarafton? Eller vem vet, kanske Carola sitter ensam i sitt kök och äter fiskbullar på Julafton? Det är sällan allt är som man tror. Skenet kan bedra, särskilt det TV-sända.
Själv kommer jag troligen att sitta ensam på Midsommarafton, antagligen med en burk sill. Men jag tänker inte titta på dans kring någon stång - det är helt säkert.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar