Svarta fjärilar och fantasi

Vad kan en musikgrupp heta egentligen? Som jag tidigare skrivit, spelar min make i en musikgrupp. Nu har en av medlemmarna hoppat av och konstellationen har därmed blivit lite förändrad - något som man vill ska avspeglas i ett nytt namn. Maken och jag har spånat, men inget av våra förslag har fallit i god jord. Karlssons kamrater, Kapten Karlsson, Ingen fattar hur bra vi är, Catharinas kavaljerer, Gnissel och gnäll, Mixtura. Ja, vad ska man hitta på? Det är svårt. Namnet ska vara inspirerande, slående, ge en bild av repertoaren och vara lätt att komma ihåg. Och så ska alla i gruppen vara överens och tycka att just deras namn känns 100 procent rätt.

De rullande stenarna - ett namn som håller
i alla tider och i alla väder.

Vad har andra musikgrupper för namn? Mitt favoritnamn är förstås en stråkkvartett som kallar sig Pearls before Swine. Det enda problemet med det namnet är väl om någon i konsertpubliken börjar fundera över musikernas attityd gentemot åhörarna... En annan stråkensemble kallar sig Fläskkvartetten - förmodligen för att skoja lite med den samtida, mycket välkända Freskkvartetten.

Ett slående och attraktivt
skivomslag, tycker jag.

En annan världsberömd kvartettensemble heter Kronoskvartetten. De spelar musik från alla tidsepoker - allt från Mozart och Haydn till hårdrock. ("Chronos" betyder tid på grekiska.)

Älskarnas armé - när det begav sig på nittiotalet.
Säkert bidrog det fantastiska namnet till gruppens berömmelse.

Docent Död, Army of Lovers (Älskarnas armé), Aerosmith (Luftsmeden? I en av bandets låtar, hör man en gammal radioutsändning där just ordet "Aerosmith" uttalas.), Beatles (skalbaggarna), Blood, sweat and tears, Grisen skriker, Fläsket brinner, Gud i brallan och Magnum Bonum (en potatissort, men också latin för "stor och god"). Om man tänker sig att ett gäng metereologer började spela tillsammans, kunde de heta Åskmolnen. Eller varför inte Lågtrycket? Det finns egentligen massor av dubbeltydiga och roliga namn: Havsbandet, Obducenterna, Radium, X-Rays, Bequerell. Möjligheterna är oändliga. Precis som musiken är så underbart oändlig.

Om jag hade en musikgrupp - vad skulle den heta och vad skulle den ha för repertoar? Tyvärr kan jag bara spela klassiskt piano efter noter. Det är allt och det känns ibland väldigt begränsat. Min musikaliska uppväxt bestod av perfektion och minutiös tolkning av Chopin och de andra grabbarna. Jag älskade det och det gör jag fortfarande. Men - att jamma och improvisera, det kan jag inte alls, och det lider jag mycket av. Men man kan ju ändå fantisera. Här kommer min fantasi:

Mitt eget fantasiband: Black Butterflies.
Och om vi får erbjudande att turnera i Tyskland,
skulle vi kalla oss Schwarze Schmetterlinge.

Mitt band Black Butterflies skulle bestå av mig och tre herrar. Jag skulle spela bas, keyboard och sjunga förstås, eftersom jag är frontfiguren. Herrarna skulle spela gitarr, trumpet/flygelhorn och slagverk. Och så skulle de vara suveräna på stämsång. Repertoaren skall vara ett slags kombo av jazz, blues, klassiskt och lite hårdrock med inslag av en del techno. Black Butterflies spelar ingen glad musik - det är mystiskt, mörkt och magnetiskt. Inget för Finlandsfärjan eller firmafesten. Men vi har den allra största respekt för vår publik och vi ger dem rytm, kraft, visioner och en brinnande känsla.

Butterfly av och med Herbie Hancock i vacker version med sångerskan Kimiko Kasai. Tyvärr inte med Black Butterflies...


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner