Bokens dagar är räknade...

Ikväll råkade jag zappa förbi Kulturnyheterna i TV. Där fick jag höra en sak som faktiskt gjorde mig både chockad och arg. En kvinna med titeln redaktör på Penguin Books (det berömda bokförlaget) hade upptäckt en fantastisk sak med e-böcker. Med hjälp av tekniken kan man spåra precis när en e-boksläsare tröttnar på texten och slutar läsa. Och då - menade redaktören leende - då kan man ju lära sig vad som går hem hos läsarna och inte. Och då kan författarna anpassa sina texter efter läsarnas behov. Vilka lysande utsikter! Framtidens läsande och litteratur kommer att se helt annorlunda ut än idag, deklarerade hon, fortfarande med ett leende på läpparna.

Framtidens bok. Dags att montera ner Billy
och de andra bokhyllorna?

Min fråga: är det så det ska bli i vår litterära framtid - författarna ska utforma sina texter efter publikens behov? Min nästa fråga blir: hur kommer den litteraturen att se ut? Om den ska passa alla som har bråttom och ska läsa en liten (inte för stor och jobbig!) snutt mellan sina möten, eller sticka emellan med lite litteratur i sms:andet och mailandet och instagrammandet och facebookandet?

Thomas Mann gillade att uttrycka sig omständligt och skulle säkert
ställt till med kris på Penguin Books' e-boksavdelning.

Eftersom jag är en hard-core-humanist känner jag rädsla. Ska teknik-nissarna börja operera inuti konstskapandet nu? Räcker det inte med att vårt teknik-/ekonomi-devota samhälle alltmer berövar konsten och dess utövare deras utrymme? Gör humanister och konstutövare till ett slags överflödig underklass?

Formklippt konst - trendriktig och smått ironisk.
Rådjur av Ernst Billgren.

Resultat: bildkonstnärer ska skapa endast det som majoriteten vill ha, författare skriva endast det som majoriteten önskar - annars stänger de av iPaden och då blir det kris... Och tonsättare ska förstås bara komponera snuttar på tre minuter - annars passar de inte in i det önskade utbudet av formklippt kultur.

Slutsats: fatta dig kort, för fan! Annars finns det ingen som orkar lyssna.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner