Detta får vi aldrig glömma

I början av 1990-talet gick filmen Schindler's List på biograferna i Stockholm. Det är Steven Spielbergs hyllning till de hjältar som försökte hjälpa judarna under nazitidens förföljelser - men kanske är det ändå allra mest en hyllning till alla dem som miste livet i detta ofattbara vansinnesutbrott i vår moderna tid. Jag minns inte i detalj filmens handling, men jag minns att den gjorde ett enormt intryck -utstuderat effektivt berättad som den är. Människoödena drabbar en med full kraft. Det är så konstigt hur inlevelsen fungerar. Sex miljoner judars lidande blir på något sätt en abstraktion, medan några få öden griper tag och fäster sig i minnet för alltid.

Porten till helvetet - Auschwitz.
Detta får vi aldrig glömma.

Jag gick till biografen med en kompis. Precis innan filmen skulle börja, kom det in ett högljutt grabbgäng och satte sig på bänkraden bakom oss. De skrattade, öppnade cocacolaburkar, knaprade popcorn och pratade högt. Jag vände mig om för att se vilka de var. Det var fem stycken killar med rakade huvuden, kamouflagekläder och rasslande kedjor. En obehagskänsla spred sig i magen. Varför var de här? Skulle de häckla filmen? Hånskratta? Sabotera upplevelsen för oss andra biobesökare? Skrika nynazistiska slagord? De verkade ladda upp för någonting, det kändes i luften. Reklamen tog slut, ljuset släcktes i salongen och filmen började. Grabbarna skrattade och frustade popcorn och fällde grova kommentarer. Det var otäckt. Jag satt och funderade på om jag skulle våga mig på att vända mig om och be dem hålla klaffen.

Vad har detta med film att göra - egentligen?

Men efter några minuter tystnade skratten och kommentarerna. Efter ytterligare några minuter upphörde popcornknapret. Det var tyst som i graven från bänkraden bakom.

Schindler's List är en lång film. Efter nära tre timmar var filmen slut, eftertexterna började rulla och folk började lämna salongen - alla under tystnad, tagna av allvaret. Jag och min kompis satt kvar länge, men till slut reste vi oss för att gå ut. Då vänder jag mig om för att se vad som hänt med grabbgänget. De satt där, alla fem och grät.


Apropå soundtracks: här kommer musiken ur just Schindler's List. Kompositören heter John Williams och solisten är Itzhak Perlman.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner