Main-stream och kalkoner

Ikväll är det schlager-final i Stockholm. Då blir det chips och popcorn och protokoll i soffan. Men i år kan jag ta det lugnt - det är inga låtar som engagerar mig. Det är main-stream och ganska tråkigt det mesta och så tyvärr den absurda Bananen som olyckligtvis halkade på sitt skal direkt till finalen.

Jag menar inte alls att det var bättre förr...

Tidigare år har det varit svårare när undermåliga låtar gått vidare till finalen och alldeles fel låt vunnit. Jag brukar kunna bli ganska upprörd då och sätter chipsen i halsen. Särskilt ett år var det extra besvärligt, eftersom en av de allra sämsta låtarna inte bara gick vidare till finalen, utan dessutom vann hela klabbet och fick representera Sverige vid ESC i Oslo. Hur kunde det komma sig att en blek liten flicka som plagierar något slags Dolly Parton-stil kunde slå ut både toppenlåten Keep on Walking med Salem al Fakir, den tonalt mångbottnade Hollow och den energisprutande Sucker for Love? Det ödesdigra året var 2010.

Sveriges bidrag till ESC 2010: Anna Bergendal med This is my life.
Säkert snäll och trevlig, men knappast någon vinnare.

Jag har en god vän som tidigare varit engagerad i schlagerfestivalen - såväl som expertjurymedlem, som låtskrivare och som dirigent. Hans fru vågar inte låta honom titta på Melodifestivalen längre, av oro för att han ska drabbas av hjärtsvikt eller något ännu värre. Jag förstår honom. Förr i tiden avgjordes tävlingen av jurygrupper, bestående av såväl musikproffs som amatörer. Ännu tidigare av en av Sveriges Radio utsedd expertjury. Numera är det svenska folket som fäller avgörandet. Och vilka är det som röstar? Om man tittar på årets finalister, kan man misstänka att svenska folket består av tjejer mellan fem och tretton som röstar på "gulliga" och "cool-kula" killar. Hur kunde annars Bananen (med litet b) överhuvudtaget få vara med? Och vilka som röstar på de blaserade och lönnfeta äldre herrarna i Ravaillacz kan man ju bara fantisera om. Överförfriskade damer med klippkort på Finlandsfärjan?

Man kan ju inte alltid vara med på tåget.

Det ska ändå bli lite spännande ikväll... Fast vinner Bananen eller gubbarna, då kommer jag - precis som min kompis - att få hjärtsvikt.

En tanke: det är krig och svält i världen, klimatförändringar och miljökatastrofer, skyhög arbetslöshet och galopperande barnfattigdom, sanslös och hjärtlös jakt på papperslösa i huvudstadens tunnelbana. Jag menar inte att man ska fly undan och stoppa huvudet i sanden som en struts - men ibland är det härligt med chips i soffan och den - trots allt - hanterliga vreden över att "fel låt vann".

PS. "Gubbarna" i Ravaillacz var och en för sig är helt fantastiska - det är låten som är så in i glödheta Gehenna dålig.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner