Amanda Ooms: "Jag försöker bevisa att man kan vara en eldsflamma i hela sitt liv." |
Så uttrycker sig skådespelaren, författaren och konstnären Amanda Ooms i söndagens Dagens Nyheter. Precis så tycker jag också. Om man har kraft och möjlighet, ska man få brinna livet ut - kämpa för de värden man tror på, aldrig förtröttas, aldrig ge upp. Jag har sett otaliga exempel på hur människor som brinner för något utanför sig själva, inte åldras på samma sätt som de som drar sig tillbaka i ett slags pensionärstillvaro i passivitet och bekvämlighet.
Amanda Ooms. |
Förra hösten var jag bjuden på stor födelsedagsfest hos en av mina bästa vänner. Bland gästerna fanns många musiker som uppnått ganska hög ålder. Det pratades och skrattades och även om håret var grått och några rynkor kanske syntes här och där, strålade skaparkraften och kämpaglädjen överallt. Det man (tyvärr) ofta förknippar med åldrande lyste med sin frånvaro: passivitet, tillbakadragande, tillbakablickande och glömska. Här var det utveckling som gällde - inte stagnation.
Garanterat knölaktig, men aldrig någonsin stagnerad - Miles Davis. |
Min pappa musikprofessorn var också en av dessa som väljer att leva som en eldsflamma ända till slutet - om nu detta är ett val, det kanske snarare är en egenskap, en medfödd drift. Hans kamp för den moderna musiken upphörde aldrig. Aldrig heller hans vilja att dela med sig av sina djupa kunskaper om musikskapandets innersta väsen. Han skrev och analyserade in i det sista. Och hans öra var ständigt lyssnande, på jakt efter nya harmonier, nya insikter. En av de allra sista dagarna i livet, bad han mig köpa nya lurar till den bärbara CD-spelare som han hade med sig på hospice. Och det skulle vara bra ljud i lurarna - toppkvalitet, ingen halvmesyr.
Min pappa är en förebild för mig, liksom de glada vännerna på födelsedagskalaset - liksom förstås Amanda Ooms. Precis så vill jag också leva - fullt ut, skapande, tänkande, analyserande ända till slutet. Att få bruka sina redskap, att få vara "en brinnande eldsflamma i hela sitt liv" - det vore en stor och lycklig gåva att förvalta med den allra största vördnad och glädje.
Här kommer banbrytaren, den ständligt föränderlige och aldrig stagnerade Miles Davis med sin version av Michael Jackson's Human Nature:
(PS Det är inte Michael Jackson själv som komponerat Human Nature. Jag vet inte vem det är - kanske någon av mina läsare vet?)
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar