Jobb för äldre herre

På arbetsmarknaden råder nuförtiden det som kallas "ålderism" - det vill säga fördomar och ovilja mot att anställa äldre arbetskraft. Efter 40 är man passé, efter 50 är man nästan död och vad man är efter 60 vet jag inte riktigt. Mumie? Det tycks bara finnas ett jobb där man strävar efter att anställa äldre - och ju äldre desto bättre, helst över 75. Men det jobbet finns det bara ett av och rekryteringen sker inte via någon vanlig platsbank. Jobbet är på heltid, innefattar många resor och tillåter inte ledig klädsel på arbetstiden. Byta namn måste man också acceptera att göra. Pension är heller inte populärt, helst ska man vara på sitt jobb ända tills man avlider. Några funderingar kring jämställdhet mellan könen behöver man inte ägna sig åt, eftersom alla arbetskamrater är män. Jobbet jag tänker på är förstås påve. Ett verkligt kanonjobb för den som gillar stora, tunga hattar, långa kjolar och att hålla tal.

Heltidsarbetande äldre herre utan
utsikt till pensionering, men som ändå klev av tåget. Benedictus XVI.

Att vara påve måste egentligen vara världens mest fantastiska jobb. Vilket inflytande och vilka oändliga möjligheter att påverka! Påven har flera miljarder undersåtar i alla världsdelar. Undersåtar som verkligen lyssnar på vad han har att säga och följer hans råd. Tänk, vilken enorm nytta denne man skulle kunna uträtta - om han hade lite fritänkar-förmåga och civilkurage. Men de senaste två påvarna - den nyligen abdikerade och den nytillsatte - verkar inte vara av den stridbara ullen. Benedictus XVI lär ha varit en teoretiker och försiktig general som inte ville sticka ut för mycket, den nye - Fransiscus I - verkar vara en taktisk och konservativ man som vet att hålla sig väl med makthavare av många olika slag.

Den nytillträdde påven Fransiscus I
- 76 år ung och med många år kvar på sin post.

Tänk om påven skulle kliva ut på balkongen vid Petersplatsen och deklarera att nu jävlar ska här bli ändring. En världsomspännande jättesatsning på samtalsterapi för alla åldrar. Massor av psykoterapeuter ska anställas - alla ska få prata, prata, prata. För det är ju bara så: alla behöver prata och biktfäderna räcker helt enkelt inte till, när hela Petersplatsen kokar och dånar: "Ropen de skalla - terapi åt alla!!"

Jag tror jag ska maila till Fransiscus I och be honom tänka över detta förslag. (En sak förstår jag bara inte: borde han inte kalla sig Fransiscus II? Fattigmunken Fransiscus från Assisi borde väl vara nummer ett ändå?)

Nummer I, väl?

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner