Livet är underbart eller Kan man skoja om allt?

Kan man skoja om allt?  Den frågan kom för mig när jag körde min underbara röda Mercedes i södergående riktning - från Vällingby till Öland idag. Svaret från min sida är: Nej! Faktiskt inte. Man kan inte skoja om precis allt.

Jag vet att det finns de som skojar om Förintelsen, om cancer och om döden - och det kanske man kan. Man kanske kan skoja om en del av helheten. Se det komiska i någon detalj. Det finns en italiensk film som heter Livet är underbart. Den handlar om en judisk pappa och hans lille son som hamnar i koncentrationsläger under nazi-tiden.

Livet är underbart - Roberto Benignis
fantastiska film om kärlek och humor i skräckens skugga.

Pappan vill inte att sonen ska ta skada av denna hemska upplevelse med osäker utgång - så han får den lille pojken att tro att allt bara är på skoj. De skrämmande fångvaktarna, medfångarna som försvinner, torteras, svälter - allt är ett stort skämt. Och skämtet kommer snart att gå över. Snart ska det vara slut och allt ska vara som vanligt igen. Den lille pojken tror sin far. Han går igenom detta helvete på jorden utan att alltför mycket skändas i sitt innersta, utan att skrämmas till underkastelse och förnedring, utan att krossas som människa. Fadern offrar sitt liv, skrattande och skojande. "Nu skjuter de - men det är bara på låtsas. Glöm inte det!"

Järnvägen till helvetet - Railway to Hell.
Spåren går ända fram till entrén i Auschwitz.

För femton år sedan gav den dåvarande regeringen ut en bok om Förintelsen: Om detta må ni berätta. Där finns en liten historia om hur polska judar deporteras från ghettot och tvingas ut på en åker för att avrättas. Massgravarna är redan grävda och judarna ställs upp på rad för att skjutas bakifrån och falla direkt ner i den öppna graven. Bland dem som väntar finns en mormor med ett litet barn på armen. Mormor skojar och berättar för det lilla barnet hur roligt det ska bli på den stora, spännande utflykten. Barnet gråter av skräck över de sammanbitna soldaterna med k-pistar. Men mormor skrattar - "De där?! De är väl inte farliga! Glöm dem nu och tänk så mycket spännande som ska hända på utflykten!" Barnet skrattar av förväntan inför utflykten och så smäller skotten. Att skratta sig in i döden är en stor gåva. Större gåva går nog inte att ge.

Så man kan nog skoja om allt. Nej förresten - det kan man inte. Pedofili kan man inte skoja om. Tycker jag. Där går gränsen.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner