På kvällen hälsade Storasysters bästis på i vårt hus med en kasse med DVD-filmer och det blev filmkväll. Vi tittade alla på Sophia Coppolas berömda Marie Antoinette. Miljön är förstås det slutande 1700-talets Versailles - exempellöst överdådig lyx parad med en hovetikett så stel och absurd att lyxen nästan förlorar sin glans. De kungliga får inte klä sig själva, utan hovfolket ska stå på led i rangordning med varsitt plagg och trä det på den nakna kungliga huttrande kroppen. Proceduren tar lång tid eftersom rangordningen måste vara på millimetern exakt. Den med kungligt blod - om än bara några droppar - går före den som bara är ingift. Den överdådiga frukosten intas under överinseende av hela hovstaben - likaså barnafödande och kontroll av sängen för att säkerställa att äktenskapet fullbordats. Bakelser, tårtor, champagne, läckerheter, peruker och smink, smink, smink. Men detta är en modern film - musiken är inte bara rokoko och barock utan även hårdrock och techno.
Marie Antoinette (Kirsten Dunst) - ack så uttråkad, trots all lyx. |
Valet av musik är genialt för det leder direkt till att man så tydligt ser parallellerna mellan den skruvade perioden strax före franska revolutionen och vår egen tid. Allt drivs till sin spets: mat, mode, nöjen. Det finns liksom ingen gräns. Allt ska konsumeras. När jag tittade på filmen kom jag att tänka på en person som i mycket påminner om Marie Antoinette - hennes lyxhunger, hennes egentligen sysslolösa liv i mediernas absoluta centrum: Paris Hilton. Ack så uttråkad - hur fylla livets dagar? Hoppa fallskärm? Bungyjump? Ta privatjeten till Las Vegas och festa med kompisarna? Eller varför inte en maskeradbal på Versailles?
Paris Hilton - vår tids Marie Antoinette? |
Filmen Marie Antoinette slutar med katastrof. Det fattiga franska folket stormar slottet och kräver lyx-parasiternas död. Kungafamiljen flyr i natten och alla vet ju att de går en säker död till mötes - samtliga giljotinerades. Jag vet inte om någon önskar Paris Hiltons död, men precis som i 1700-talets Paris, svälter folk i nutidens USA. Allt medan lyxlirarna festar järnet utan en tanke på den skärande kontrasten.
Slottsparken i Versailles - nya blommor varje dag. |
Jag besökte Versailles en gång för tjugo år sedan och blev guidad runt i slottet. Guiden berättade en sak som jag aldrig kommer att glömma. Kungafamiljen tyckte illa om tristess och upprepningar, berättade hon. Därför hade de många trädgårdsmästarna till uppgift att varje natt plantera nya blommor i rabatterna, så att de kungliga, när de tittade ut genom slottets fönster på morgonen, inte skulle behöva se gårdagens blommor. Allt skulle vara nytt. Tänk om de glömde att titta ut...
Och så en fantastisk sak: alla tjejerna i soffan som sett filmen - vad pratade de om resten av kvällen? Jo, franska revolutionen!
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar