Att göra det svåra lätt - Del II

Varför läser barn och ungdomar allt mindre? I skolan klarar många elever inte av att läsa läxorna - de har helt enkelt inte övat upp hastigheten, så de hinner inte. Man har forskat på läsförståelse och läshastighet under många år och man har funnit att båda förmågorna sjunker. Kurvan pekar konsekvent neråt. Vad beror det på?

Kurvan pekar nedåt...

Beror det på att texterna är tråkiga och mossiga? Eller beror det på att det är för mycket annat som stör; TV, mobiler, datorer, iPads och iPods, musik i lurar - ständigt, dygnet runt? Jag såg ett foto i tidningen häromdagen som föreställde en familj som sitter i soffan framför TV:n. Alla familjemedlemmar har varsin lap-top i knäet som de också tittar på, parallellt med TV:n. Och bredvid sig har de sina mobiler, som de då och då sms:ar på. Man kollar, twittrar, messar, kikar, instagrammar, facebookar, bloggar. När skulle man ha tid att öppna en bok?

Greta Garbo i sin paradroll
som den olyckliga Anna Karenina.

Twitter, mess och facebook är ju korta meddelanden - mestadels iallafall. Böcker har i regel massor av bokstäver på varenda sida, såvida det inte rör sig om en pekbok för de minsta - instagram för bebisar. Mot den bakgrunden är det nog inte så konstigt att boken känns väldigt tung och oöverstiglig på något sätt. Tänk på den fantastiska historien om Anna Karenina till exempel. Många, många hundra sidor - som en brusande symfoni av människoöden som etsar sig fast i läsarens medvetande. Visst - Anna Karenina är filmad också. Men även om filmen är bra, så återger den bara en liten bråkdel av den stora människosymfonin.

Det kan hända mycket när man läser
- plötsligt får bokstäverna liv.

Jag tänker så här: människor som inte läser, missar ju massor av det som kallas för kulturarv. Om folk slutar läsa försvinner all den känslokunskap och tankeskatt som utecklats under århundradena. Det kan bli farligt att inte ha kontakt med historien, när man har sådan oerhörd, makrokosmisk teknik-power som vi besitter i vår tid. Man kan inte lära sig av sina misstag om man tappat minnet...

Hur ska man inspirera till läsande då? För många år sedan fanns det pedagoger som tyckte att det kunde vara en god idé att ge ut förenklade versioner av den klassiska litteraturen. Alltså - göra det svåra och komplicerade lättare att ta till sig och uppleva. Jag minnas att då tyckte jag att det var ett hemskt förslag. Jag tänkte på allt det där "finliret" som skulle gå förlorat när man genomförde förenklingsprocessen. Vad är Strindberg utan sin alldeles speciella berättarstil? Vad är Tolstoy utan sina psykologiska reflexioner? Men nu tycker jag inte så längre. Jag tycker faktiskt att man borde göra just så. Annars finns risken att dessa omistliga berättelser aldrig blir lästa - blir bortglömda. Om förenklingen görs på ett vackert och slående - inte mossigt - sätt, kan det blir riktigt, riktigt bra. Bättre en förenklad version än att ingen längre kan säga att den läst Röda rummet, Hemsöborna, Anna Karenina, Krig och Fred, Buddenbrooks, Bergtagen, Brott och straff och alla de andra fantastiska berättelserna.

Det finns så mycket kunskap och klokskap och skönhet i litteraturen - inte vill vi väl att allt det ska försvinna? "Snacka om waste" som mina döttrar brukar säga.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner