Död - dödare - dödast

A
I förra veckan sökte jag ett jobb - ett av de många... Det var ett tiodagars-vikariat som skribent i en liten tidning för personer med läs- och skrivsvårigheter. Skribenten man sökte skulle kunna skriva enkelt och lättfattligt om det som händer i världen, gärna lite förklarande och pedagogiskt också. Och kunde skribenten fotografera var det ännu bättre. I bästa fall kunde kanske vikariatet förlängas till en halvtidstjänst. För en heltid betalar tidningen 21.000 i månaden. För en halvtid hälften. Idag tänkte jag att jag skulle ringa och höra mig för lite. Kvinnan som svarade lät stressad - det var så väldigt många som hade ringt. På de få dagar som jobbet varit utlyst, hade över 300 personer sökt. Och det är en vecka kvar av ansökningstiden...

Oj, nu är det någon som söker jobbet igen...

B
Min coach, som jag nu inte hört av på snart två månader, skrattade aningen hånfullt en gång när jag berättade att jag sökt ett jobb som redaktör för en kyrkotidning. För en heltid skulle man få ungefär 20.000 i månaden. När jag ringde, berättade mannen som skötte rekryteringen, att det varit nästan 400 sökande till tjänsten. Coachen sa, skrattande: "Så många sökande på ett sådant skitjobb! Men den usla lönen!? Det är helt otroligt!!" Jag undrar, så här i backspegeln, om han förstod vad han sa - egentligen.

C
Idag mötte jag en bekant i mataffären - en mamma till en f.d. skolkompis till min yngsta dotter. Hon såg trött och ledsen ut. Det visade sig att även hon var utan arbete - kulturutbildad som hon är, konstvetare och tidigare teaterregissör. På arbetsförmedlingen hade de svarat henne, att personer som hon inte kan förvänta sig att få någon hjälp, eftersom arbetsmarknaden för kulturmänniskor är död. Död.

Död.
Arbetsmarknaden för kulturarbetare
är lika död som Karl XII.

D
För att hjälpa mig, sökte min make idag upp en gammal arbetskamrat som jobbar inom Arbetsmarknadsverket. Denne konstaterade att arbetsmarknaden för personer verksamma inom kultursektorn är - död. Det sägs ju att man inte kan komparera vissa adjektiv. Ett av dessa är adjektivet död. Men, beträffande kultursektorn kan man nog glömma den där grammatiska regeln: död - dödare - dödast. Så är det bara. Klart - slut.

E
Vad ska vi göra då - vi som valt att satsa på insidan?? Vi som valt att satsa på hur det som kallas känslolivet uttrycks och gestaltas? Är det bara yta som gäller nu? Teknik, saker som går att ta på, fånga i siffror och formler, gärna motordrivna - är det bara sådant man vill ha och betala för?? De människor som valt att arbeta med innovativ teknik eller med avancerade datasystem - de är vinnarna i vår värld.

Emil Nolde hade något att förmedla...

F
En liten fråga bara, så här strax före tolvslaget (och då menar jag förstås metaforiskt): vad är all denna teknik värd om man inte har något säga? Om man saknar något viktigt att förmedla? Vad gör en avancerad dator för nytta, om användaren ändå inte kan producera något av värde? Om man inte vet hur man ska uttrycka sig - trots att tangentbordet är superfint och skärmen enorm? Eller - ännu värre - om man inte ens har något att uttrycka? För medvetandet är så tomt, så tomt.

... Helene Schjerfbeck också.

G
Lyssna. Spela. Sjung. Läs. Betrakta. Musik. Litteratur. Konst. Upplev.
Många tusen år av levande skapande.
Kom sedan och säg att arbetsmarknaden för kulturarbetare är död...


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner