Vinnare och förlorare

Vad är det som är viktigt i vår nutid - egentligen? Pengar? Makt? Skönhet? Kändisskap? Eller är det andra kvaliteter som mognad, omtanke, kunskap, bildning? Om man ska döma av medierna är det skönhet, kändisskap och pengar som är det avgjort viktigaste i en människas liv. En person som inte uppnår detta, uppfattas som tragisk och misslyckad - en loser.

Britt Ekland - loser eller stjärna? Det är frågan...

Men så finns det i medierna ett slags omvänt kändisskap också, förmodligen inspirerat av det gamla talesättet "hellre ökänd än okänd". ("Herostratisk ära" brukar det kallas och kommer från den antika myten om den grekiske mannen Herostratos som brände ner ett stort tempel i syfte att bli en kändis. Det blev han också - i högsta grad.) Det handlar om människor som frivilligt ställer upp på att låta sig förnedras i medierna. Feta människor som ska lära sig banta, slösaktiga människor som ska lära sig spara, ensamstående människor som ska hitta en partner, fula människor som ska förvandlas till vackra, människor med störningar av olika slag som skall "riktas upp" och "normaliseras".

Lyxfällans programledare - tuktar Slösa att bli Spara.

Listan kan göras hur lång som helst: Biggest loser, Lyxfällan, Du är vad du äter, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Total makeover, Skinny versus supersize, Extrema samlare. Allt bygger på att lyckosamma, framgångsrika och vackra programledare "klär av" människorna, visar upp deras fel och svagheter - för att sedan göra om dem, förvandla dem till något "bättre". Problemet är bara att grunden måste vara ett underkännande: den här människan var inte bra från början - något drastiskt måste göras: tungt åtgärdsartilleri. Men - är inte detta förnedrande? Man förutsätts helst medge att man är missnöjd med sig själv - att man skäms, då blir det extra "bra TV". Men vilken är bakgrunden till misslyckandet? Varför har man valt att äta sig till fetma? Varför shoppar man upp alla sina tillgångar? Varför svälter man sig? Varför fyller man sitt hem till bristningsgränsen med onödiga prylar? Jag misstänker att det ligger en hel del lidande bakom dessa typer av beteenden - trauman, svek, rotlöshet, sjukdom. Är det etiskt försvarbart att göra freak-show-TV av sådant? Jag tycker inte det. Även om dessa människor frivilligt ställer upp.

Vill äta semlor ifred.
Göran Greider.

För många år sedan framträdde en av mina idoler - Göran Greider - i pressen och polemiserade mot hälso- och skönhetsfixeringen i medierna. "Låt mig få vara tjock om jag vill!", röt han. "Låt mig få äta mina semlor ifred, utan att tvingas uttrycka samvetskval och hälsoångest!" Jag beundrar Greider för hans självständiga tänkande. Och han har faktiskt rätt. Alla kanske inte vill vara smala, sparsamma och trendanpassade. Det finns de som vill gå mot strömmen; äta fett, klä sig omodernt, skita i träning och sopsortering och hoppa över barn och familj. Och det är inte säkert att de är losers för det. De kan vara winners också - mätta med en annan måttstock.


Copyright: Åsa Adolfson Wallner