| Patrick Modiano - 2014 års Nobelpristagare i litteratur. |
Idag fick ännu en författare som jag inte känner till Nobelpriset: Patrick Modiano. Jag är tyvärr inte så särdeles påläst när det gäller Nobelpristagare. Jag har till och med svårt att minnas dem, och det är riktigt illa. Men - några minns jag mycket tydligt och gladde mig enormt när de fick priset. De där glädjeutbrotten är tre: 2011 när vår egen poet Tomas Tranströmer - äntligen - fick priset, 2005 när den super-skarpe dramatikern Harold Pinter fick det och så 1999 när Günter Grass belönades. Tre giganter och företrädare för de tre genrerna poesi, dramatik och romankonst.
| Tomas Tranströmer tar emot Priset. Applåderna ville aldrig ta slut. |
Harold Pinter var svårt sjuk i cancer när han fick priset - så sjuk att han inte klarade av att komma till Stockholm för att ta emot det. Men som den fighter han var, ville han ändå hålla ett rejält Nobeltal. Sittande i sin rullstol med en filt över benen höll han det mest brinnande tal till humanismens och tankefrihetens lov man kan tänka sig. Det var ett långt tal - kraftfullt, ordrikt och retoriskt - men inte en sekund belastat av tråkigt dödkött, artigt svammel eller intetsägande kulturfloskler. En serie väl underbyggda käftsmällar var det - precis i Pinter-style. Mannen i rullstolen med filten om benen var dödsmärkt, men med ett fullständigt obrutet intellekt och en lika obruten kämpaglöd. Jag minns att jag satt alldeles andlös i soffan framför TV:n, så full av beundran och vördnad.
| Harold Pinter håller sitt Nobeltal. |
Patrick Modiano - jag tror att jag känner lite glädje nu också. När de beskriver honom framstår han som en stilsäker och seismografiskt känslig författare. Han producerar inga tegelstenar - böckerna brukar tydligen vara runt 150 sidor. När hans svenska förläggare Elisabeth Grate ska beskriva hans verk, säger hon att varenda rad är laddad, att det finns ett slags hot eller kraft i den allra första meningen i varje bok som håller läsaren i ett järngrepp - ända till sista sidan. Det låter fantastiskt! Så imorgon ska jag köpa en bok av Patrick Modiano. Det ska bli så spännande att få träda in i hans värld. Blygsamt säger han - som svar på journalisternas frågor om hur det känns att få Nobelpriset - att det ska bli så väldigt intressant att få höra analyserna av vad han skrivit, för det vet han inte riktigt själv, säger han. Och så är det nog: stor konst lever sitt eget liv, alldeles oberoende av sin skapare.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar