Med egna ord

Det finns bara ett sätt: att visa respekt. Se, lyssna och tänka efter. Det finns alltid bevekelsegrunder för att människor gör som de gör, även om det de gör är destruktivt. Vänta med att döma tills dess man hört hela historien - det är viktigt.

Självklart lyckas inte jag heller med detta alltid. Det händer alltsom oftast att jag säger elaka kommentarer eller levererar ogenomtänkta slutsatser - tyvärr. Det är ju så kul att vara rapp i käften och slagfärdig och plocka poäng på andras bekostnad. (Särskilt om man kan göra det ostraffat, som i TV-soffan.)

Apan i buren är
spännande att titta på.

Och så är det så lätt att döma, uttala sig onyanserat och klistra etiketter på människor. Och det blir inte bättre av att titta på TV. Där förevisas människor ibland som om de vore djur på zoo; Slösaren, Tjockisen, Stekaren, Knäppisen, Häxan och Horan. Program som Lyxfällan, Biggest looser, Ensam mamma söker, Hollywoodfruar, Paradise Hotel och Extrema samlare skapar schabloner och svart-vita bilder av människor som leder till ett onyanserat och föraktfullt gottande i andras misslyckanden.

"Häxan" och "Knäppisen" i samma program.
Britt Ekland och Gunilla Persson i Svenska Hollywoodfruar.

Det är därför jag blir så glad när TV visar nyanser, skildrar verkligheten som den är: full av gråskalor. Ikväll har jag ett bra exempel. I programmet Djävulsdansen, del 2 med underrubriken Medberoende, intervjuades författaren Märta Tikkanen. Hon berättar om sitt äktenskap med den svårt alkoholiserade tecknaren och författaren Henrik Tikkanen. I intervjun beskriver hon passionen som höll deras äktenskap levande, trots missbruket - men också de starka känslor av hat som missbruket ledde till. Hatet över de ständiga sveken, över självupptagenheten och över de vidriga dofterna från en spritstinkande kropp.

Märta och Henrik Tikkanen.

Men Märta Tikkanen vill berätta även det positiva: det starka känslolivet, kreativiteten och det levande samtalet. På frågan om hon skulle kalla sig "medberoende" värjer hon sig. Hon tycker inte om ordet, säger hon. Och nej, hon var inte medberoende - hon levde med och vid sidan av. Hon värjer sig för etiketten och väljer att benämna sitt liv med egna ord.

Det är bra och tänkvärt. Och det ger utrymme för tittarens egna tankar. Att välja att benämna sitt liv med egna ord.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner