| En för alla - alla för en. |
Jag antar att alla känner igen de tre musketörernas paroll "En för alla - alla för en!" Fast egentligen var de väl fyra: Athos, Porthos, Aramis och så d'Artagnan. Dessa herrar var sinsemellan mycket olika - det är liksom det som gör Alexandre Dumas' roman så underhållande, eftersom det uppstår dynamik mellan personligheterna. Athos är den allvarsamme, distanserade och lite kylige taktikern, Porthos är den levnadsglade, spontane storätaren - inte så taktisk i alla lägen, snarare burdus och provocerande. Aramis är den lite fåfänge och försiktige, lättretad, överkänslig och kokett. Och d'Artagnan, den unge modige novisen, blir som en kombination av dem alla. Musketörerna tolererar varandras olikheter, uppskattar dem till och med ibland. De bråkar ofta, men när det gäller, strider de ändå sida vid sida för sin övertygelse.
Parollen "En för alla - alla för en" betyder att musketörerna är lojala med varandra - att de skyddar varandra och stöttar varandra om så krävs. Inga knivhugg i ryggen mot en vän och musketör-kollega, även om man stundom skulle reta sig på honom.
| Håkan Juholt grillas av journalisterna. |
I dagens DN står att läsa en stor artikel om en bok som kommer ut i nästa vecka: Daniel Suhonens Partiledaren som klev in i kylan. Boken handlar om det som i artikeln beskrivs som en konspiration inom det socialdemokratiska partiet mot den förre partiledaren Håkan Juholt. Bokens författare har ett förflutet som Juholts talskrivare och rådgivare.
| Daniel Suhonen - författaren till Partiledaren som klev in i kylan. |
Artikelns författare Björn af Kleen jämför händelseförloppet i boken med mordet på Caesar: ett knivhugg i ryggen, utfört av kolleger i sammansvärjning. En stark falang inom partiet ville ha bort sin partiledare - han hade inte konformerat till den profil man önskat: lojal mot den överenskomna linjen och partitroget taktisk. Istället hade han visat sig vara yvig och känslosam, älskat att berätta historier och i stundens hetta glömt att vara just strategiskt beräknande. Han var olik de andra - av en annan ull. Klavertrampen hopade sig.
| Många klavertramp blev det. |
Spontanitet och troskyldighet var inte egenskaper som passade en partiledare - därför skulle han bort. Och man lyckades. Efter tio intensiva, men säkert plågsamma, månader lämnade Juholt posten och förvann bort från scenen. Från att ha blvit framlyft och övertalad att ställa upp och glömma sin tvekan om han verkligen var vuxen uppdraget som partiledare, blir han snabbt isolerad, utfrusen och till sist utsparkad. Vilken resa detta måste ha varit för en människa med ett levande känsloliv!
Boken visar hur grymt människor kan bete sig mot varandra - även högst upp på toppen. Prat bakom ryggen, hemlig sms-kommunikation, viskande i korridorer och utfrysning.
Men artikelns författare Björn af Kleen har upptäckt en annan sak i boken också: i all sin nit att blottlägga intrigspelet och mobbningen mot den svage Juholt, har Daniel Suhonen målat upp bilden av sig själv som "The Bigger Man", vapendragaren och räddaren i nöden. Det är han - Daniel - som tröstar, peppar och ständigt kommer med råd och lösningar till den villrådige och till slut skräckslagne partiledaren. Tänk, att det ska vara så svårt att låta bli att hävda sig på någon annans bekostnad! Eller är det bara att inse, att sådan är den mänskliga naturen? Äta eller ätas - så enkelt är det.
Human Nature handlar förstås inte om vare sig Håkan Juholt eller Daniel Suhonen. Men den handlar om den mänskliga naturen och det ständiga behovet att av skaffa sig njutning och framgång.
Michael Jackson, Human Nature:
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar