Varför så bråttom?

"Det ska skrattas mycket - varför inte hela tiden, rent av?" skriver Johan Croneman i sin recension av årets upplaga av Sommarlovsmorgon i Barnkanalen. Han fortsätter, ironiskt: "Ingen får liksom missa att detta är fruktansvärt kul!"

Full rulle och "fruktansvärt kul"?

Det inte bara skrattas - det skriks, hoppas runt, tävlas och skriks igen. Allt i ett rasande tempo, med övertydligt minspel och yviga gester. Det går fort, fort och gapflabbas högt, högt. Vad är det som är så himla roligt att man inte kan vara tyst en enda minut? Och varför är det så bråttom? Vad är det alla barn ska skynda till? Att bli vuxna? Att så snabbt som möjligt lära sig att kopiera vuxenvärldens alltmer uppskruvade tempo? Och så gäller det att lära sig att skratta på rätt ställe. Barnen i den ditkommenderade publiken dompteras att skratta efter varje "fruktansvärt kul" replik - precis som i alla amerikanska sit-coms med burk-skratt. Det alla skrattar åt - det måste ju vara roligt. Annars är det något fel... På den som inte skrattar, alltså.

Skratta och applådera när skylten lyser!

Johan Croneman frågar sig vart eftertanken tog vägen. Och vart tog drömmarna och fantasierna vägen? Jag undrar det också. Varför ska det ständiga skrattandet vara normen? Att skratta är både roligt och nyttigt - men nyttan och roligheten infinner sig bara om skrattet är äkta och kommer från hjärtat. Ett påklistrat leende eller ett glädjelöst gnägg kan väl knappast berika vare sig själen eller kroppen.

Gapflabb.

Är det farligt med allvar? Är det farligt med pauser? Är det så att varje sekund av våra liv måste fyllas till bredden med innehåll (som helst går att skratta åt)? En gåva till barnen som tittar på Sommarlovsmorgon, skulle vara spännande dramaserier, samtal och intervjuer med barn och vuxna och äldre, bra musik och en riktigt bra uppläsning av en riktigt bra text - av en riktigt bra uppläsare. Det skulle fånga uppmärksamheten - och vem vet - kanske det kommer ett skratt också. Fast bara när man själv vill.

Johan Rabaeus
- en fängslande uppläsare.

Ett tips till SVT och Barnkanalens producenter inför Sommarlovsmorgon 2015: Johan Rabaeus läser ur böckerna om den busige Bill Brown av Richmal Crompton. Eller Rolf Skoglund läser berättelserna om Sherlock Holmes av Arthur Conan Doyle. Mossigt? Knappast! Spännande? Absolut! Roligt? Tveklöst!


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner