Rapsiana eller Rhapsody in Yellow

Jag körde bil hela dagen igår - min stora hobby. Resan gick som vanligt mellan Ölandshemmet och Stockholmshemmet. Sista biten av resan bestod av en timmes trögflytande kö på Essingeleden. En stor cirkus skulle passera huvudstaden i värsta rusningstrafiken: ett tjugotal långtradare lastade med karuseller och lotteristånd.

Lärorikt.

Att köra i tät bilkö med otåliga trafikanter som tränger sig mellan filerna, tycker nog de flesta är jobbigt, irriterande och tidsödande. Men jag tycker att det är lite spännade och lärorikt. Eftersom jag inte haft mitt körkort så länge, upplever jag ett lärande varje gång jag kör. I trafiken lär man sig någonting nytt varje stund. Samspelet med alla de andra bilarna är som att spela piano - man måste ha koll på alla fingrarna, ligga steget före i noterna och förutse vad som ska hända i nästa takt. Ju mer man övar, desto bättre spelar man. Och ingen pianist är så bra, att han/hon inte kan bli bättre. Precis likadant är det med bilförare. Ju mer man kör, desto säkrare blir man. Och desto vackrare och jämnare blir körningen. Och desto roligare.

Mardrömmen.

Men nu var det inte om bilkörning jag skulle skriva, utan om raps. Jag älskar raps. Just nu, när maj månad precis tagit slut, har de bländande rapsfälten slocknat. De har inte längre den gulaste gula färgen - nu börjar de dra åt ljust gul-grönt. Det är vackert, det också - men lite sorgligt är det, för det är just det där bländande gula som skapar en sådan lyckokänsla, bara i kraft av sin gula styrka. Jo, förresten - det handlar om bilkörning iallafall, för det är från bilen man ser alla rapsfälten.

Gult och blått.

Det är när man susar fram på motorvägen som man ser den gula färgen mot den klarblå himlen. Eller den gula färgen mot det gröna gräset. Eller den gula färgen mot de gråa molnen.

Gult och grått

Eller den gula färgen mot den svarta asfalten. Eller den gula färgen mot den vita dimman. Och på vägrenen på kringleden runt Norrköping lyser den vilda rapsen och vajar i vinden. Gult är det. Så gult att ögonen nästan tåras.



Gult och vitt.

Man kanske skulle ta flygcertifikat - då kan man se rapsfälten ovanifrån.

Rapsfält från ovan.

Finns det någon musik som hyllar rapsens gula skönhet? Någon Rapsiana? Jag vet! Här kommer en Rapsodi (!) - George Gershwins Rhapsody in Blue. Fast vi kan kalla den Rhapsody in Yellow istället. Jack Gibbons spelar sin egen hisnande geniala pianotranskription av orkesterverket - han är alldeles säkert en eminent bilförare också:

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner