Vad kostar en spökskrivare?

För ett par år sedan fick jag ett tips om ett jobb. Tipsaren hade sett en jobb-annons i en Smålandstidning. Man sökte efter en spökskrivare. Jag lyckades hitta annonsen som var formulerad ungefär så här:

ERFAREN OCH SKICKLIG SPÖKSKRIVARE SÖKES!

Stort självbiografiskt projekt i Mönsterås-trakten.

Kontakt: tel: xxxx-xxxxxxx eller mobil: xxx-xxxxxx.

Hoppfull och glad i hågen ringde jag och ganska omgående svarade en mansröst. Jag presenterade mig med min yrkestitel redaktör och berättade kort att jag haft en del uppdrag som spökskrivare. Jag berättade också att jag var utbildad i textanalys och att jag jobbat som ledare för ett antal skrivarcirklar. Mannen lyssnade, men verkade ganska ointresserad av meriterna jag räknade upp. "Mmm" var det enda han yttrade i början av vårt samtal.

Här kommer en återgivning av ungefär hur samtalet avlöpte, men innan dialogen börjar, ska jag nämna att det under vårt samtal började dra ihop sig till ett enormt oväder över Småland. (M= mannen, J= jag).

Det börjar dra ihop sig till oväder.

M: ... Mmmmm...
J: Kan du berätta lite om arbetet?
M: Jaha. Ja, det är ett stort jobb! Väldigt mycket text och så.
J: Det låter ju spännande!
M: Ja, det handlar om mig då alltså. Jag är över åttio år och har svår adhd och har varit gift sju gånger. Nu bor jag tillsammans med min sjunde fru. Än så länge, iallafall.
J: Oj då.
M: Ja, det har varit mycket, väldigt mycket. Och så är det ju det här med min adhd - det är full rulle. Och så hade jag en väldigt svår barndom. Och ungdom också. Väldigt svår. Mmmm.
J: Oj då. På vilket sätt svår?
M: Jo, jag hamnade ju på barnhem och så. Och där blev jag slagen och misshandlad och inte fick jag någon mat heller.
J: Vad hemskt!
M: Jag ska kräva kompensation för det! Det är vad jag kämpar för nu! Och jag tänker inte ge upp! Jag kämpar för rättvisa! Min barndom var ett helvete och min ungdom blev ett ännu värre helvete. Och sedan blev jag utplacerad hos många fosterfamiljer. Ett helvete var det! Ett rent helvete! Men jag ger mig inte! Jag ska ha kompensation! Staten ska fan i mig få betala för min förlorade barndom och ungdom!

Ovädret ökar i styrka.

J: Blev det bättre sedan då?
M: Vadå?
J: Jo, när du blev vuxen, menar jag?
M: Nej, det var ett helvete. Ett rent helvete. Sju fruar... Tänk dig själv!
J: Men nu är det kanske lite bättre iallafall? Men den sjunde frun?
M: Jodå. Men det är ett helvete. Och staten ska betala!
J: Får jag fråga - hur ser materialet ut?
M: Hursa?
J: Jo, jag undrar - hur långt har du skrivit?
M: Jag har skrivit massor! Massor! Det ligger massor av lappar i källaren!
J: Lappar?
M: Ja, alltihop är på lösa blad, förstår du. Många kartonger med lappar. Massor! Det är ett helvete!
J: Jaha... Det låter stort.
M: Ja, det är ett stort arbete och jag kan ju inte hålla ordning på någonting av det där. Min fru klarar det inte heller. Så jag tänkte att en spökskrivare nog kan få lite ordning på det. Nu är jag så gammal att jag inte orkar ordna upp det. Jag är över 80. Och så har jag ju adhd.
J: Det låter väldigt spännande... Men det verkar vara ett jättejobb. Det kommer nog att ta lång tid att ordna upp alla de där lapparna...
M: Visst! Ett jättejobb är det! För jag har ju haft ett helvete hela livet! Ett rent helvete har det varit! Så jag tänkte att du ju kunde komma hem till mig här och börja sortera upp det hela i min källare.
J: Jaha... Oj... Det kan nog bli ganska dyrt om jag ska hinna skriva också.
M: Dyrt??!
J: Javisst. Hur stort arvode hade du tänkt dig?
M: Ska du ha betalt också?

Och nu slog åskan ner.

Här slog visst åskan ned i mannens telefon, för det small till och sedan blev det tvärtyst. När jag någon timme senare försökte ringa upp igen - var det ingen som svarade. Jag kände mig undrande. Trodde mannen i Mönsteråstrakten verkligen att en erfaren och skicklig spökskrivare arbetar gratis? Skulle Mönsterås-mannen resonerat likadant om det handlat om att reparera bilen? Laga tänderna? Fixa toalettavloppet? Klippa håret (om han nu hade något...)? "Ska du ha betalt också?!" Det säger man inte till bilmeken, tandläkaren, rörmokaren eller frisören - men tydligen till spökskrivaren. Hur värderar man då det svåra och komplexa arbetet med att bringa reda i en fragmentarisk redogörelse för ett helt liv? Ett arbete vida mer krävande än de andra yrkesgruppernas.

Jag hoppas att Mönsteråsmannen får sitta i sin källare och peta i sina kartonger - alldeles själv. Det kostar ju iallafall inget. Fast ett helvete är det alldeles säkert...

Och där small det rejält...

 
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner