måndag 3 mars 2014

Lösningar eller låsningar?

Lottie Knutson intervjuas i Barometern med anledning av sin 50-årsdag. Det var hon som var kommunikationsansvarig på Fritidsresor när den stora tsunamikatastrofen inträffade, julen 2004. Det var hon som svarade på alla frågor och bemötte all oro och förtvivlan - när vårt lands styrande tagit julsemester och inte ville inse den fasansfulla sanningen: att hundratals svenska turister - män, kvinnor och många barn - svepts bort från sina liv av en jättevåg. Och det tog lång tid - alldeles för lång tid - för våra makthavare att inse katastrofens omfattning. För inte kan väl något sådant drabba oss svenskar?? Vi som är så trygga, så fast förankrade i vårt folkhem - med hjälmar och bälten...



Lottie Knutsson.

Nu har snart tio år gått och när Lottie Knutson får frågan, vad hon lärde sig av tsunami-händelsen, svarar hon så här: "Från flodvågskatastrofen har jag med mig en stark misstro mot hierarkier. Prestigelöshet leder till lösningar, hierarkiskt tänkande till låsningar."

Jag gillar inte "klokord" - de är oftast förstelnade, jante-konserverande plattityder. Tänk bara på rysare som "Bättre en fågel i handen än tio i skogen". Eller, ännu värre: "Man ska inte gå över ån efter vatten." Eller allra värst: "Tala är silver, men tiga är guld".



Bäst att hålla tyst...


"Prestigelöshet leder till lösningar, hierarkiskt tänkande till låsningar." Detta citat är en sanning som borde få ett gigantiskt genomslag i vårt land - på alla nivåer. Nu! Vi har fastnat i ett systemfel som består av stelnade beslutshierakier - något som kommer att leda till katastrof om vi inte bryter upp just dessa hierakier och vågar tänka fritt. Måhända att hierarkierna från början hade sin rot i folkhemmets trygghetstänkande - men tiden har gått, livet har förändrats och människorna också. Världen är en annan nu - med nya krav på flexibilitet och kreativt tänkande.



Hierarki.

Här kommer några exempel på förstelnat hierarkiskt tänkande: Arbetsförmedlingens handläggare förmedlar inte längre några arbeten - de ägnar all sin kraft och tid åt att mata systemet med statistik och åt att kontrollera eventuella bidragsfuskare. Läkarna hinner inte med sina patienter eftersom de måste hinna med att administrera också - deras sekreterare är ju sedan länge bortrationaliserade. En person med humanistisk grundexamen kan inte längre läsa en påbyggnadsutbildning till ett människovårdande yrke - då måste man börja om från början och ta en ny grundexamen. En lärares yrkesskicklighet avgörs inte längre av hans/hennes faktiska ämneskunskaper - allt hänger bara på om han har legitimation eller inte.

Det är dags - för att inte säga bråttom - att tänka nytt och fritt och prestigelöst. Och kanske ibland våga ta av sig hjälmar och bälten...


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar