Ett vänligt ord

Det finns en sak som jag verkligen inte tycker om: så kallade "klokord". De är ytliga och generaliserande och skapar mestadels bara frustration, eftersom de är så naivt orealistiska.

Sorry, Moder Teresa - skulle väl knappast tro
att det är riktigt så enkelt ändå...

Ett exempel är när det i en del tidningar finns hälsotips/goda råd med formuleringar som "Sov gott på natten!", "Bjud hem vännerna på fest och se till att njuta av livet!", "Slappna av och gör något som du tycker om!" eller - ännu värre: "Var glad!" Eller allra värst: "Se till att bli lycklig!" Alla har inte vänner att bjuda hem på fest, de finns de som lider av sömnlöshet och det finns många, många som faktiskt inte har så mycket att glädja sig över. Hur lätt är det då att följa dessa goda råd, när livet skaver och man kämpar för att hålla sin näsa över vattenytan? Det är slitsamt att trampa vatten.

Det är slitsamt att hålla näbben över vattenytan.

Det är just av skälen ovan, som jag verkligen gillar att arbeta med psykoterapi. Vitsen med psykoterapi är att man lyssnar - med alla öron, yttre såväl som inre. Lyssnar och frågar. Är det något man inte förstår, då frågar man igen och igen - och igen. Ger råd, det gör man däremot helst inte, för det är när man ger råd, som man riskerar att bli just ytlig och generaliserande. För hur råder man en människa som har det svårt? Varje människa är unik och varje lidande likaså. Varje problemställning har en alldeles egen form och innebörd, beroende på vem som brottas med den. Det som hjälper är insikten som växer inifrån - inte goda råd från någon annan som antagligen befinner sig i en helt annan fas i livet.

Ett lyssnande öra.

När jag gick en kort utbildning i samtalsmetodik, hade jag en kurskamrat som arbetade som något slags coach. Hon kunde aldrig låta bli att komma med goda råd när vi övade olika typer av samtalssituationer med kamraterna och lärarna som publik. När hon fick kritik svarade hon att hon inte kunde stå ut med att bara vänta på att insikten hos klienten skulle komma, att "poletten skulle ramla ner" - till slut. "Det tar ju sådan tid!" klagade hon. "Då är det väl bättre att jag som vet, upplyser dem som inte vet", tyckte hon. "Man har väl inte all tid i världen, heller!"

"Klokord" och "goda råd" är oftast bara ett sätt för den som levererar dem att göra sig märkvärdig på den svagare partens bekostnad. Underförstått: du har inte förstått hur det ligger till - men det har jag, minsann. Så lyssna nu på mig som vet bättre och gör som jag säger.

Ett vänligt ord på vägen är en diamant.

Men - det finns något annat som däremot är värt guld och diamanter och det är det vänliga ordet människor emellan. Tänk, vad lätt det blir att bära den tunga bördan om man får ett vänligt ord på vägen. Allt blir så mycket ljusare med en vänlig kommentar som säger: "Vad fint du gör!" Eller en uppskattande blick som säger "Jag ser dig!"

Hjalmar Gullberg skrev dikten Människors möte. Den handlar just om det vänliga ordets oskattbara betydelse:

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

 

Giva om vägen besked,

därpå skiljas i fred:

sådant var främlingars möte

enligt urgammal sed.

 

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

	Copyright: Åsa Adolfsson Wallner