Bilar och poesi

Svenska Akademiens ständige sekreterare, historikern och författaren Peter Englund upprördes över att Mercedes Benz valt att marknadsföra sin nya bilmodell till uppläsning av Karin Boyes dikt I rörelse. "Gravplundring", dundrade han och hotade att stämma Mercedes. Nu har bilproducenten backat, gravplundringen upphört och Akademien är nöjd.

Peter Englund
- arg på Mercedes Benz.

Men vad är det som är så farligt med att använda litteraturen för att marknadsföra en ny bil? Är det inte istället bra, att Mercedes ser kraften i en dikt? Att företaget har förmågan att uppleva vilket enormt inflytande poesi kan ha? Jag tycker det är fint! Och är det inte lite konstigt, att litteraten Englund använder ordet "gravplundring" om dikten? Betyder inte det att han egentligen anser att dikten är både död och begraven??

Jag tycker att fler bilföretag borde överväga att använda litteratur för att marknadsföra sig. Detta är ett sätt att levandegöra vår litteratur! Ärligt talat - hur många kommer ihåg Karin Boyes dikt? Innan Mercedes, med hjälp av Lena Endre, aktualiserade den?

Karin Boye
- skulle passat fint bakom ratten.

Jag vet inte om Karin Boye var innehavare av ett körkort - troligen inte. Men jag kan mycket väl förstå hur marknadsförarna tänkt. Meningen är att framställa bilkörningen som ett värde i sig, att köra bilen är lika härligt som att nå fram till målet.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

skriver Karin Boye.

Jag älskar också att köra min bil - en röd Mercedes B-klass. Och det är precis som det står i dikten: det är vägen som är mödan värd - för det är så härligt, fritt och glädjefyllt att susa fram på vägarna i sin bil. Jag vill förstås inte reta Peter och hans Akademi-kompisar, men jag har faktiskt ett nytt tips - kanske till Volvo, Volkswagen eller varför inte till Mercedes igen: hyr in någon annan Dramaten-skådis och låt honom/henne läsa följande strof av en annan stor svensk diktare, som tyvärr riskerar att bli bortglömd om inte bilindustrin ser hans värde: Erik Lindegren.

Här kommer strofen - på pricken en skildring av hur det känns att njuta av sin bil där den rullar fram på motorvägen genom landskapet:

Tanken på dig är som molnskuggans ilande flykt över slätten
en oväntad förbindelse mellan himmel och jord
en blickens vilande färd mot horisontens bortom
en gnistrande ljuv påminnelse om livets korthet.

Erik Lindegren, ur Sviter (1947).

Erik Lindegren - bilförare?

Så Peter Englund: inse fakta och acceptera att vår svenska diktskatt kan få ett nytt liv i nya sammanhang - det är väl mycket bättre än grav och glömska?!


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner