Framtidshopp eller uppgivenhet?

Framtidshopp?

Det klagas ofta på den unga generationen. Man säger att de är bortskämda, inte orkar något - bara ligger i soffan och kollar på TV eller grejar med mobilen. "De gööör ju ingenting!!", finns det de som säger. "Annat var det förr, minsann. Då var det fart på de unga, minsann. Då gjorde de massor med saker, minsann."

Också en aktivitet.

Jag förhåller mig skeptisk till sådana uttalanden. Tillvaron är en helt annan nu än för bara tjugofem år sedan. En ung person som gör "massor" av det där som man gjorde förr - de missar ju att hänga med i utvecklingen. För är det något de unga vet, så är det att man måsta vara "uppdaterad". Och det innebär en hel del kunskapsinhämtning. Det är hela tiden en kapplöpning, för det tekniska åldrandet går i turbo-fart. Det går inte att hamna på efterkälken - då ramlar man ur det allt snabbare snurrande ekorr-hjulet. Mobiler, datorer, iPads och iPods är "out of date" efter bara några månader. Att hänga med i teknikstressen är en aktivitet som visserligen kan skötas från soffan, men som ändå är både ansträngande och utmanande.

Den avgrundsdjupa klyftan
mellan framtidstro och misströstan.

Och så är det ju den stora - enorma - bråddjupa - skillnaden mellan unga människors liv idag och för trettio år sedan: avgrunden mellan framtidshopp och framtidsskräck. Hur fruktbart är det för handlingskraft och framtidstro att se fram emot ett vuxenliv i arbetslöshet? Ett liv som inte behövs, inte tas till vara i det stora samhällssammanhanget? Är det någon idé att jag pluggar - egentligen? Jag får väl ändå inget jobb? Är det någon idé att drömma - överhuvudtaget? För chansen att drömmen blir sann är ju ändå mikroskopiskt liten. Eller!? Jag kan lika gärna gå ut och klottra och bränna bilar - det spelar ju ändå ingen roll. Jag kan lika gärna supa skallen av mig, det är ändå ingen som bryr sig.

Vem bryr sig?

Det är destruktivt att vara rädd för framtiden. Den växande känslan av hopplöshet, meningslöshet och uppgivenhet suger all energi och handlingskraft. Resultat: utmattning, depression, passivitet.

Kvällens mycket allvarliga slutsats blir denna: dagens unga är iallafall inte bortskämda med en sak: framtidshopp.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner