Stark eller svag?

Det finns ett talesätt som lyder något i stil med "De motgångar man inte dör av, gör en starkare". Oavsett ordalydelse, är andemeningen iallafall att svårigheter danar karaktären och är nyttiga för personligheten. Man blir en bättre människa om man får lida.

Karaktärsdanande?

Som vanligt retar jag mig på sådana här billiga psykologiseringar. Naturligtvis har talesättet kommit till för att trösta dem som har det svårt, ingjuta hopp i deras plågade själar och se till så att de inte ställer till med något slags revolt - mot samhället, mot livet självt. Och visst, någon sanning ligger det ju i det. En människa som aldrig upplevt svårigheter och motgångar, blir inte vuxen och får till slut problem med både empati och mognad.

Odräglige Homer
- lär sig aldrig av sina svårigheter och motgångar...

Sanningen är nog tyvärr ändå den, att man inte alls alltid går starkare ur motgångarna. Om motgångarna blir för stora och för långvariga, är det stor risk att man blir svag istället. Och då är det viktigt att man får något slags revansch eller upprättelse, efteråt. Men om man inte får det då? Eller om man får sin revansch på ett destruktivt sätt? Eller om man aldrig bearbetar de svårigheter man drabbas av? Blir man starkare iallafall?




Mycket stark, tror jag: Woody Allen.
Egensinnig, envis, går sin egen väg
och vågar visa sina svaga sidor.

Förresten, vad betyder - egentligen - ordet "stark"? Hård? Tuff? Orädd? Eller kan det också betyda känslig? Lyhörd? Kärleksfull? Till och med svag? Detta går förstås inte att svara på. Men jag tycker till exempel att ett bevis på verklig styrka är att erkänna att man är rädd.

Berth Milton Junior - en tuffing i affärer.
Men stark?

För ett tag sedan visade SVT en dokumentärfilm med titeln Porrkungens tårar. Den handlade om Berth Milton Junior - framgångsrik porr-imperie-magnat och lyxlirare. Men hans bakgrund var mörk: barndomen bestod av ständiga svek, hot, förakt och likgiltighet. Föräldrar som aldrig skulle skaffat barn, en fader helt utan empati, styrd endast av jakten på pengar och framgång. Och en mor som aldrig brydde sig. Barndomen och ungdomen blev en enda lång kamp för att nå sin faders hjärta - ett projekt som aldrig lyckades. Faderns förakt för sonen var orubbligt.

Berth Milton Senior - hårdare än hård.
Men stark?

Blev Milton Junior starkare av sina motgångar? Ja, på ytan, kanske - en hård och effektiv affärsman, en risktagare som inte räds för att tänja på etiska och moraliska gränser. Men inuti finns ett blödande sår som aldrig läker och som gör honom mycket svag. Det vittnar hans ögon om. Skrämda, sökande efter någon som ser honom - någon som ser den lille pojken som gömmer sig därinne. I dokumentären berättas också om faderns uppväxt - en barndom så hård att det knappast går att förstå.

Kvällens slutsats blir ett nytt talesätt: "Att vara stark är att våga visa sig svag".


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner