Lutande torn och propellerplan - är det den svenska modellen?

Lite läskigt är det, att läsa att vårt land har halkat efter. Nyss var det Pisa-undersökningen som visade att svenska skolelever blivit sämst i klassen bland de rika västländerna. Sverige får underkänt i matematik, naturkunskap och läsförståelse. Det är illa - alla tre är basämnen. Men allra värst är faktiskt det dåliga resultatet i läsförståelse. Att inte kunna läsa är farligt, för då kan man inte ta till sig kunskap och man kan inte bilda sig en egen uppfattning. Man blir beroende av att andra ska processa kunskaperna åt en. Hur ska det då gå med demokratin? Den som i så hög grad vilar just på människans förmåga att tänka själv och bilda sig en egen uppfattning. Och inte låta sig manipuleras och styras av andra - med dolda mål och agendor i sikte - som vi inte förstår och förmår att genomskåda, eftersom vi inte kan tänka kritiskt...

Oj, den svenska modellen
börjar luta... Pisa...

Idag kommer så ytterligare en bottennotering. Under rubriken Kräv att svenska läkares kompetens kontrolleras, avslöjar de båda medicinprofessorerna Olle Larkö och Eric Hanse i Dagens Nyheter, att svenska läkare inte har några krav på att förkovra sig. När de väl fått sin specialistkompetens är det bara att köra på motorvägen. Rakt fram - ända till slutparkeringen trettio-fyrtio år senare. I Sverige ställs nämligen inga krav på uppdatering av kunskaperna, på fortbildning. I USA och övriga Europa är läget ett annat. Där måste läkare delta i minst 50 timmars fortbildning per år - föreläsningar och seminarier om nya läkemedel, nya operationsmetoder, nya behandlingsformer. Man måste hålla sig uppdaterad och à jour med aktuell forskning inom sitt område, annars riskerar man att bli av med sin specialistkompetens. Men så icke i Sverige...

Inte riktigt...

De båda artikelförfattarna levererar en fin metafor: "Att du lärde dig flyga ett enmotorigt propellerplan på 1970-talet innebär inte att du per automatik kan flyga en Airbus A380 idag."

...samma sak.

Känslan av osäkerhet sprider sig. Hur vet man att man som sjuk verkligen får den bästa och effektivaste behandlingen som vilar på de nyaste forskningsrönen? Hur vet man att den läkare man möter verkligen kan erbjuda bot (eller lindring) när liv och hälsa står på spel? Tänk om han/hon inte brytt sig om att följa med i utvecklingen? Tänk om han/hon nöjer sig med att flyga en gammal Cessna för din skull, istället för den Airbus du behöver... Tanken svindlar.

Och jag som trodde att Sverige var så säkert - att Folkhemmet var en trygg boning. Tydligen en missuppfattning.

Det gick inte så fort i trafiken förr.

Nu när metaforiken ändå är igång - ett litet memento på ett område som Sverige sätter högt på prio-listan: trafiksäkerheten. Jag ser dem varje gång jag kör min fina röda bil mellan Stockholm och Öland - de där förarna som inte vet att man man måste titta i backspegeln väldigt ofta, särskilt när man ska köra om, de där förarna som inte vet att man måste titta åt vänster när man kör in i rondellen. För när de tog körkort för sextio år sedan - då fanns det inte så många rondeller och bilarna gick inte så fort. Är det någon som vågar föreslå en kontroll av dessa bilförare? Tror väl inte det. För i Folkhemmet värnar vi om integriteten...


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner