Hen och andra hönserier

En sockerbagare, hen bor i staden.

Hen bakar kakor mest hela dagen.

Hen bakar stora, hen bakar små.

Hen bakar några med socker på.

 

 

Hen vispar maränger.

Så sjunger man på det normkritiska dagiset i TV-serien Solsidan. Här är det genus-tänk som gäller. "Han" och "hon" skall barnen inte lära sig - då blir det fel och en återgång till det gamla; könsroller och kvinnoförtryck. Att fastna i epitet som "man" och "kvinna" - det är att hemfalla åt den förhatliga normen. Nej, här är det "hen" som gäller - konsekvent. (Förresten: hur uttalas detta könsneutrala nya pronomen? Hén? Henn?)

Varken Herr eller Fru Gårman
att hetsa upp sig över.

Förra året läste jag i lokaltidningen om en dagisföreståndare som skrivit ett brev till samtliga föräldrar, med en önskan om att hålla barnen hemma om de är magsjuka och kräks. För att vara politiskt korrekt och trendriktig hade alla pronomina i brevet bytts ut mot "hen". Resultatet blev komiskt. Förmodligen skickades istället ännu fler kräkande barn till dagis...

Nu räcker det inte längre att ersätta "han" och "hon". Nu ska även pronomenet "man" ersättas, har de trendkänsliga normkritikerna föreslagit - för varför ska mannen/man vara normen?. Man (förlåt!) har valt att ersätta det gamla pronomenet med "en". "En kan aldrig så noga veta", ska det heta. Inget annat. "En får akta sig, så en inte säger fel."

En får passa sig, så att en klär sig rätt...

I dagens DN förekommer en stor debattartikel av två forskare inom disciplinen medicinsk etik, Torbjörn Tännsjö och Claudio Tamburrini. Artikeln, som har titeln Låt boxningsarrangörerna betala skadekostnaderna, ställer bland annat frågan om huruvida en boxare som knockar en motståndare till svåra hjärnskador ska dömas för brott eller inte. Frågan är både aktuell och brännande, särskilt efter det som hände med boxaren Frida Wallberg i somras. Här kommer ett citat ur artikeln:

Då döms hen för misshandel eller dråp. Hen tillskrivs ett uppsåt att skada eller döda. Det hjälper föga att säga att en hoppades att det skulle gå bra. Det hjälper inte alls att i efterhand uttrycka sin bitterhet över att det gick så illa. En är fullt ut ansvarig för vad en gjort.

Skojar de lärda herrarna? Vill de driva med läsarna? Demonstrera det absurda i att försöka skapa ett könsneutralt språk?

Kanske det börjar bli dags att skriva om våra gamla klassiker också - göra dem könsneutrala? Göra dem politiskt korrekta och utan gamla förstelnade könsroller?

Hen kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. (Strindberg: Hemsöborna.)

Eller, varför inte:

Hen färdas genom dag och natt...
(Lindgren: Mio. min Mio.)

Hen riskerar att bli korrigerad.

Det blir ett omfattande projekt för alla genusmedvetna kulturarbetare, att skriva om den svenska litteraturen. Och sedan kommer den internationella också: Balzac, Zola, Tolstoj, Dostojevskij och Dickens. Kanske något att satsa på för Arbetsförmedlingen?

Många hen blir det. Väldigt många... En blir nästan trött.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner