Evangelium enligt Spiderman

Min äldsta dotter julstädar sitt rum - äntligen. Lillasyster tittar på Spiderman medan jag julpyntar - det vill säga tar fram de två små tomtarna som jag ställer i trappfönstret, så att de kan övervaka hur vi springer upp och ner i trappan. Granen är klädd, de dammiga finglasen diskade och det är färska röda blommor i vaserna.

Röd gerbera på julbordet.

Nu ska jag ta en paus och titta lite på Spiderman, jag också. Peter Parker är en blyg och närsynt lite nördig kille som har det rätt jobbigt i livet. Han är inte så rik, och hans kärlek till den vackra grannflickan verkar vara ganska obesvarad. Hans snällhet och tillbakadragenhet gör det svårt att hävda sig i konkurrensen med de tuffa grabbarna och grannflickan verkar snarare se Peter som den omtänksamme vännen än som en presumtiv älskare. Så åker hans gymnasieklass på studiebesök till något slags biologiskt laboratorium, där Peter blir biten av en giftig spindel. Han blir sjuk, men när han repat sig, visar det sig att han fått övermänskliga krafter - spindelns DNA har trängt in i hans arvsmassa och han begåvas med spindelns enorma seghet, smidighet och snabbhet. Denna fysiska styrka i kombination med Peter Parkers etiska livsinställning och goda hjärta blir fullständigt oslagbar. Den ultimata hjälten är född. Dödsföraktande kastar han sig ut för att rädda människor i nöd.

Spiderman - alias Peter Parker - räddaren i nöden.

När Storasyster och Lillasyster var små och gick på dagis, var det maskerad ibland. Både barn och fröknar klädde ut sig, drack saft, åt bullar och dansade. Fröknarna var fjärilar eller hula-hula-dansöser, flickorna prinsessor eller Pippi och pojkarna var - alltid - Spiderman. Fulla av blodigt allvar i kampen mot det onda.

Varför är Spiderman så älskad? Vad är det som är så häftigt med honom? Bortsett från allt hoppande och flygande och klättrande? Bortsett från de rödblåa kläderna med spindelvävsmönster? Är det nördens revansch över översittarna? Eller är det att han i grund och botten är en alldeles vanlig människa, med tvivel, rädsla och stunder av uppgivenhet - och trots det, eller just därför, en hjälte? Jag tror att det är det senare. Glädjen över det goda hjärtats seger, det hjärta vi alla har.

Jag tror att Spiderman ska tolkas som en modern Messias. En räddare, en hjälte, en frälsare som ser dem som har det svårt och rycker ut för att rädda dem. En handlingens Messias. Jag tror att det är mycket ovanligt att de små pojkarna kommer till dagis-maskeraden utklädda till Jesus... Tänk vad fantastiskt om de gjorde det - undrar vad fröknarna skulle säga då? Skulle de skratta eller skulle de falla på knä?

Jesus Kristus
- lika stark som Spiderman?

Kanske är det dags för kyrkan att börja marknadsföra sitt evangelium lite mer i Spiderman-anda? Lite mer action i förkunnelsen om Jesu liv och gärningar? Jag är rädd att det börjar bli lite bråttom, om inte Jesus ska bli bortglömd i mediebruset. Precis som Spiderman drabbades han av tvivel, rädsla och stunder av uppgivenhet - som alla vi människor - men blev ändå en hjälte som gjorde så mycket mer än bara hängde på korset.

Hörde någonstans att väldigt många skolbarn på allvar tror att vi firar jul för att det är Kalle Ankas födelsedag...

God Jul!


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner