Kostymen som gick upp i rök

H C Andersen var en berömd sagoberättare. Han hade förmågan att trollbinda sina läsare med sin underfundiga, nästan lite uppsåtliga berättarteknik. Han skjuter liksom inte av hela salvan på en gång - utan sparar på krutet så att det räcker hela sagan ut och håller på så vis läsaren på halster ända till slutet. I all sin skenbara barnslighet och troskyldighet är hans sagor ofta både grymma och tragiska. Det finns ett slags svärta i texten som skapar extra laddning. Den lilla sjöjungfrun, Kejsarens nya kläder, Flickan med svavelstickorna, Den fula ankungen. Det handlar om offer, om utstötthet, om död och mycket om revansch. Förmodligen brann det en eld av både högmod och självförakt i den store sagoberättarens eget bröst.

H C Andersen - en fåfäng man
som älskade att posera framför kameran.

Jag är inte H C Andersen - långt därifrån - och pretenderar inte alls på att vara någon sagoberättare. Men, nu tänker jag ändå berätta en saga - en liten och kort.


Kostymen som gick upp i rök

Det var en gång en man. Han ville så väldigt gärna ha en ny kostym. Hans gamla hade blivit nött och sliten, den var faktiskt nära på trasig. Snart skulle han inte ha någon kostym alls att ha på sig.

Det fanns så många kostymer att titta på i alla skyltfönster.
Den ena flottare än den andra.

Mannen letade med ljus och lykta över hela staden. Det fanns så många kostymer att titta på i alla skyltfönster. Blåa, svarta, bruna och gråa. Den ena flottare än den andra. Insvängda kavajer, raka kavajer, stora slag, smala slag. Breda byxor, smala byxor. Överallt letade han - i varenda affär. Men var han än gick in och provade, var det ingen kostym som passade. De var liksom för stora - eller så var de för små. De satt helt enkelt illa. Mannen skakade på huvudet, expediterna också. Det verkade inte finnas någon enda kostym som passade.

En dag fick mannen syn på en stor skylt där det stod: KOSTYMER FÖR ALLA! VI SYR UPP EN KOSTYM - JUST FÖR DIG. Så glad han blev! Äntligen skulle kanske han också få sin nya kostym! Vips gick han in i affären. Glad i hågen presenterade han sig för kostymaffärschefen och berättade att han behövde en ny kostym. Det ska vi ordna, log chefen. Jag ska bara ta lite mått på er först. Sagt och gjort. Fram med måttbandet. Det togs många mått, både på längden och på bredden. Och på tvären. Och mannen var så glad och så nöjd. Äntligen hände det något. Äntligen skulle det bli en kostym.

När alla mått var tagna och uppskrivna på ett stort papper, fick mannen gå hem. Nästa vecka kunde han titta in igen, sa kostymaffärschefen. Då skulle han få välja tyg till sin nya kostym.

Veckan gick som en dans och när den var till ända, gick mannen med glada steg till kostymaffären. Chefen tog fram de stora tygrullarna. Grått fanns inte. Blått hade man heller inte fått in. Men kanske svart kunde vara något? Mannen tyckte egentligen allra mest om grått, men visst kunde svart också bli bra. Sagt och gjort. Tyget klipptes till och mannen betalade. Nästa vecka kunde han titta in, sa chefen. Kanske att kostymen skulle vara färdig då.

En blågrå kostym vore fint.

Även denna vecka gick som en dans och när fredagen kom, sprang mannen till kostymaffären. Nu skulle han få sin kostym - så fin den skulle vara. Svart och stilig. Chefen mötte honom i dörren, log och sa, att tyvärr så hade det svarta tyget inte hållit att sy någon kostym av. Det hade helt enkelt gått sönder. Kanske att det bruna tyget skulle hålla? Men det tyget var lite dyrare, förstås... Mannen blev lite snopen, men eftersom han så väldigt gärna ville ha en ny kostym, betalade han. Nästa vecka kunde han titta in, sa chefen. Kanske att kostymen skulle vara färdig då.

Eller kanske en brun
- om ingen annan finns.

Veckan gick kanske inte riktigt som en dans, men mannen var ändå förväntansfull när fredagen kom. En brun kostym skulle nog passa bra - den också. Med snabba steg gick han till kostymaffären. Chefen mötte honom i dörren, log och sa att det bruna tyget inte heller hade hållit så bra. Det tyget hade också gått sönder. Tyvärr var det nog så, att det faktiskt inte fanns något tyg som passade till mannens mått. Så var det. Inget att göra åt, sa chefen. Men..., frågade mannen, vad ska jag göra nu då? Blir det ingen kostym? Nej, sa chefen. Tyvärr. Det går inte att sy upp någon kostym med sådana mått. Det vet ju alla.

Mannen gick hem till sig och visste sig ingen levandes råd. Och att han inte hade fattat det där med måtten... Så dum han kände sig!

Och där slutar den här sagan - för den är alldeles sann och i verkligheten vet man inte riktigt hur saker slutar. Men en sak vet man - och det är att den stora skylten - den sitter kvar: KOSTYMER FÖR ALLA! VI SYR UPP EN KOSTYM - JUST FÖR DIG. För det finns många som längtar efter en ny kostym.


(Post Scriptum. Den här sagan handlar förstås inte alls om någon ny kostym. Den handlar om min jakt på ett arbete och om mitt senaste möte med min coach.)

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner