| Stolta. Iallafall. |
Jag samtalar med en träningskompis på gymmet. Han har precis sett Roy Anderssons senaste film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Han berättar entusiastiskt om hur regissören valt att filma tablåer, med stillastående kamera - där åskådaren tvingas till intensiv uppmärksamhet för att upptäcka vad som egentligen sker på vita duken. Tillvägagångssättet är noga genomtänkt och publiken blir på detta sätt medskapande i den filmiska processen. Jag blir imponerad och frågar min träningskompis om han tror att Duvan kommer att få Guldbaggen för bästa film - den har ju nyligen fått Guldlejonet i Venedig. Träningskompisen skakar på huvudet och säger att det tror han inte. För i Sverige är det svårt att bli uppskattad och berömd - om man är svensk. Ingen får vara bättre än någon annan, minsann. Det är den s.k. Jantelagen som styr i vårt avlånga land.
| En duva. Vet inte om den funderar så mycket... |
"Du ska inte tro att du är bättre än någon annan." Varför är det så? Var kommer denna blygsamhet ifrån? Jag är faktiskt inte ens säker på att blygsamheten är äkta. För egentligen är väl alla fullständigt övertygade om att just de är störst, bäst och vackrast. Bara man inte talar om det... Men när någon sticker ut och visar framfötterna kanske aningen för mycket - då ska denna någon kritiseras och tryckas tillbaka. Har jag något exempel? Jadå. Carola är ett bra exempel på detta fenomen.
| Carola. |
Carola är en oerhört begåvad, genommusikalisk, professionell och engagerad artist. Hon ger allt, satsar all sin energi och hela sin person på det hon väljer att göra. Allt eller intet. Men när man läser om Carola i pressen, är det sällan odelat positiva kommentarer. Alltid hittar man något att kritisera, något att ifrågasätta: hennes religiösa tro, hennes politiska naivitet, hennes förhållande till fansen, hennes privatliv. Det tycks som att man måste förminska henne - annars blir hon för bra för att vara "lagom". Carola lyder inte Jantelagen. (Inte Tomas Tranströmer heller - för han fick faktiskt Nobelpriset i litteratur, till slut.)
| Inte världsbäst på ekonomi: Mozart. |
Det kanske vore dags att inse, att en person som är så oerhört begåvad just på en sak, satsat allt på denna sak, levt hela sitt liv för denna sak, kanske inte har utrymme för att engagera sig i så mycket annat. Anklaga inte Mozart för att han var dålig på att hantera sin privatekonomi, Miles Davis för att han var en knölaktig mansgris eller Roy Andersson för att han (möjligen) var en dålig älskare. De hade annat att tänka på. Och anklaga inte Carola för att hon inte har örnkoll på den svenska utrikespolitiken. Hon har annat att tänka på. Här kommer hon: Himlen i min famn.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar