Fredde och Morran

Fredrik Schiller med hustrun Mickan.
(Johan Rheborg och Josephine Bornebusch.)

Fredde Schiller, en av huvudpersonerna i humor-serien Solsidan, är kanske inte den vassaste kniven i lådan. Men han har den största villan, den snyggaste kostymen, de mest välkammade barnen och den trendigaste frun i hela det fina Saltis och så är han en riktig storfräsare i finansvärlden (åtminstone tror han det själv). Visst har han lite prestationsångest och inte så lite hypokondri, och visst klantar han till det ibland - men hamna i rännstenen kommer Fredde aldrig att göra.

Inget ruckel - Freddes villa i Saltis.

Morran däremot - hon är nog nästan född i rännstenen. En stenkorkad, kedjerökande vulgo-tjockis med dimmiga begrepp om det mesta och funnen olämplig till allt, även till att vara mor åt sin numera medelålders, svårt störde son. Men - nu har mor och son fått en ny chans: i en månad ska de få kampera tillsammans i det tidigare hemmet, numera ett fallfärdigt ruckel som de köpt tillbaka för sina sista slantar och som snart ska rivas. Men denna månad ska de leva sitt eget liv - Morran och Tobias. I full frihet och med alla sina gamla prylar från förr: knöliga album, trasiga muggar, bortglömda souvenirer och malätna lampskärmar. Hänvisade till bara varandra i hat och kärlek, i förakt och beroende. Det är här som den nya SVT-serien Morran och Tobias börjar.

Johan Rheborg.

Men - vad har den lyxige stekaren Fredde gemensamt med en utslagen white-trash-lady? Dessa samhällets totala motpoler. Lyxvilla med pool mot ruckel utan el och vatten. Sjötomt med egen strand mot skogsbacke med bilvrak och brädhögar. Skaldjursterrin på glasverandan mot vidbrända fiskpinnar på en trasig spis. Jo, Fredde och Morran gestaltas av samma person: den fantastiske Johan Rheborg. Med sin inlevelse förmår han lyfta fram inte bara det komiska i dessa ytterligheter, utan också det stora allvaret.

Mor och son - Morran och Tobias.
(Johan Rheborg och Robert Gustavsson.)

Morran har nog misslyckats med det mesta - män, son, liv, kropp - allt. Men - hon kämpar ändå för att bevara just sin egen särart. Hon älskar sitt ruckel, sin våldsamt destruktive son, sitt lilla altare med ljus och gudabilder och en sprayflaska Mum (för vad skulle den annars heta?). Allt detta ser man i Rheborgs dröjande blickar och hör i hans tonfall. Fredde har lyckats med det mesta - iallafall på ytan. Men under det perfekta skalet anar man osäkerheten och den dåliga självkänslan. Allt detta ser man också - i Rheborgs gester, tonfall och sökande ögonkast.

Vilken skådespelare han är - Johan Rheborg! Missa för allt i världen inte Morran och Tobias! Det är tragiskt och det är roligt och man sätter skrattet i halsen för att det är så förfärligt hemskt. Men stänga av - det går bara inte.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner