En viktig människa

Sioma Zubicky
1926-2014.

Jag läser i tidningen att Sioma Zubicky gått bort. En viktig människa med ett viktigt uppdrag - kanske det viktigaste av alla. Och en älskad människa. För ovanlighetens skull är det den efterlevande hustrun som skrivit dödsrunan. Sioma Zubicky vigde sitt äldre-liv åt att berätta om sina erfarenheter från förintelsens Auschwitz. Han gav aldrig upp sin mission att påminna om denna fasans tid som inträffade för inte alls så längesedan. In i det sista verkade han - oförtrutet. Inte för att han valde att blicka bakåt, utan för att han ville blicka framåt, inte för att han fastnat i det förflutna utan för att han var rädd om framtiden. För en framtid utan kunskap om det som varit - om historien - riskerar att bli en farlig tid där ondskan kan överleva i skydd av glömska och okunskap.

Sedan början av 90-talet reste Sioma Zubicky runt i skolor över hela vårt land för att berätta om det fasansfulla som hände i Auschwitz. Han var en av de få som överlevde och de svåra minnena plågade honom livet igenom. Att berätta gav honom lindring.

Auschwitz - porten till helvetet.

För fyra år sedan gick min äldsta dotter i grundskolans nionde klass. En dag kom hon hem från skolan och berättade entusiastiskt att nu hade hon fått en ny idol. Alla niorna skulle få höra en föreläsning om Förintelsen, berättade hon. Eleverna hade skruvat på sig och tyckt att det skulle varit bra mycket roligare med en långrast istället för att sitta och höra en gammal gubbe prata om en massa tråkigheter. Men - den gamle gubben var inte ett dugg tråkig, visade det sig. Inte ett ögonblick tråkig, berättade hon. Alla hade lyssnat andlöst. Det var knäpptyst i aulan. Efter föreläsningen hade många elever köat för att hälsa och för att  tacka - min dotter också. Sioma Zubicky hade sett noga på dem som kom fram, mött deras blickar och svarat på alla deras frågor. Och till min dotter gav han sin bok Med förintelsen i bagaget. Min dotter är ingen bokslukare, men den boken läste hon - noggrant och med stort allvar. Och nu har den en hedersplats i hennes bokhylla.

Mötet med Sioma Zubicky var som en injektion - mot de farliga och smittsamma sjukdomarna rasism, främlingsfientlighet och likgiltighet.

Hustrun Inger Zubicky avslutar dödsrunan över sin make med följande rader:

Det finns bara en ras
Människan
Det finns bara en religion
Kärleken
Det finns bara en värld
Eller ingen värld alls


Kan det finnas någon djupare insikt än denna?


Copyright: Åsa Adiolfsson Wallner