Klockan, skönheten och Tiden

Mr Griffin och Mr Simpson
- två familjefäder med problem.

Vi sitter framför TV:n och zappar - mina döttrar och jag. Tecknat blixtrar förbi, Simpsons, Family Guy, en urgammal repris av Bachelorette, hemmafruarna i Orange County, socialporr och debatter. Så plötsligt stannar Lillasysters finger - det är hon som har fjärrkontrollen. En brud i vitt! Och vilken brud sedan! Vad är det vi ser? Lillasyster lägger ifrån sig fjärrkontrollen och bara stirrar.

Brudar i vitt.

En kvinna provar brudklänningar. I en fåtölj framför henne sitter den blivande maken - en man i 60-årsåldern. Han applåderar förtjust när hans tillkommande i sällskap med en anställd i bröllopsbutiken trippar fram i olika utstyrslar - den ena mer extravagant än den andra. Den blivande bruden har långa blonda lockar, fylliga eldröda läppar, bländande vita tänder och stora runda ögon. Midjan är smal och brösten enorma i den generösa urringningen. Hon skrattar lite generat när den blivande maken så tydligt visar sin uppskattning. Men - det är något konstigt med hennes röst. Den är liksom hes och beslöjad. Och så verkar hon ha lite svårt att artikulera. Vad är det med henne? Är hon berusad? Drogad? Har hon problem med tänderna? Plötsligt säger hon, med sin hesa röst, att nu måste hon sätta sig en stund - det är jobbigt att prova så många brudklänningar på en gång. Den anställda kvinnan skyndar fram med en stol och bruden sjunker ner. Och det är nu jag ser, att denna brud är en mycket gammal kvinna. Hon skrattar lite urskuldande och tittar skälmskt på sin blivande make, som måste vara minst tjugo år yngre.

Mamie van Doren, 83.

Efter reklampausen - för detta sänds naturligtvis på en reklamfinansierad kanal - framträder bröllopsbutikens chef. Hon flåsar och frustar av entusiasm. Den åldriga bruden är ju en riktig kändis - det är Marilyn Monroes konkurrent Mamie van Doren - sexbomb med sin storhetstid på 1950-talet. Marilyn är död sedan länge - men Mamie lever. Hon lever där i skuggan bakom bilden av sig själv som hon konserverat. Någonstans i mitten av 1960-talet måste klockan ha stannat för Mamie. Och nu ska hon gifta sig för femte eller sjätte gången.

Marilyn hann aldrig bli 83...

Men... även om visarna på klockan går att stanna, fortsätter Tiden att gå. Mamie blir trött av att stå, gå och posera. Hon vill sjunka ihop i stolen - men korsetten i brudklänningen hindrar henne. Så hon sitter kapprak och man ser i hennes blick hur oändligt trött hon är. Men hon ler och skrattar med sin hesa röst. Hon är ju ändå Mamie och "the show must go on".

Det måste ha kostat en förmögenhet att stanna visarna på urtavlan - botox, restylane, laser, silikon. Är det tragiskt? Pinsamt? Värt att döma som sjukt att så benhårt vägra sitt åldrande? Jag funderar. Och kommer fram till följande - förmodligen ganska inopportuna - slutsats: hatten av för en sådan kamp. Mamies fåfänga håller henne levande. Hon kämpar för sitt liv - och det är värt beundran.

Drottning Elisabeth I av England lär ha stått sig in i döden. Hon vägrade att gå till sängs när hon kände att slutet närmade sig. Kamp ända in i det allra sista andetaget. Det är kanske tragiskt. Men ändå värt all beundran.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner