Folklig - vad är det?

Kvällens text är svår att skriva. För ovanlighetens skull har jag svårt att uttrycka vad jag egentligen menar. Vad handlar texten om? Jo, om begreppet "folklig". Jag tänker ofta på det här begreppet och jag känner att jag löper risk att bli betraktad som snorkig och överlägsen om jag försöker analysera det. 

Grindslanten - en "folklig" tavla?

Jag blir arg när jag hör människor säga att musik ska gå att tralla med i - annars är den inte bra. Lika arg blir jag när jag hör kommentarer som "man ska kunna se vad tavlan föreställer - annars är det dålig konst". Eller som den där gubben jag mötte en gång på Louisiana konstmuseum, som framför ett monumentalverk av Anselm Kiefer säger: "Ska det där vara konst!? Det där kan jag göra lika bra själv!" (Skulle väl knappast tro det...)

 

Folkligt?

Att vara folklig - vad är det? Är det något bra eller något dåligt? I en TV-intervju från 2008 ironiserar poeten Bruno K. Öijer över att han blivit kallad just "folklig". Vad betyder det? undrar han, med ett aningen snett leende. Att gå runt med en dalahäst under armen? Att vinka med blågula flaggor när kungen passerar i en limousine?

Folkligt?

Ja, vad är "folklig"? Slår man i lexikon får man följande synonymer: enkel, lättfattlig, gemen, något som slår an hos de breda folklagren. Och vad skulle motsatsen till folklig vara? Pretentiös? Elitistisk? Snorkig?

Lars Norén - folklig eller snorkig.
Eller både och?

För mig har ordet folklig inte någon positiv klang. Det känns lite nedsättande och nedlåtande. Något som är banalt och förenklat och lättsmält - och så ska det väl inte vara. Folket - det är ju vi alla. Jag minns ett uttalande som jag hörde när jag jobbade på (den allt annat än folkliga) akademien. Uttalandet handlade om att tjäna pengar på att ge folk det de vill ha. En känd person inom populärmusikbranschen sade så här: "Folk är inte så dumma som man tror - de är dummare." Är inte det människoförakt, snarare än folklighet?

Är man tillräckligt folklig kan man bli staty.
Stikkan Andersson.

Bruno K. Öijer rubricerades tydligen som folklig för att hans diktsamlingar säljer slut och stjäls från biblioteken. Rebellen och outsidern har blivit folkkär - med eller mot sin vilja, det vet man inte. Med sina klara ord berör han den innersta nerven hos de människor som vågar se på sin egen existens med allvarsögon. Jag skulle snarare säga att han är mänsklig. Att han når kärnan i vad det är att vara människa. Är det folkligt? Ja, det är det kanske. I bemärkelsen mänskligt.

Mänskligt är bra. Det är mångfacetterat, rikt, starkt, svagt, fult och vackert. Mörkt och ljust, natt och dag, liv och död. Jag tror att jag hoppar över det folkliga och satsar på det mänskliga istället.

För att hylla det mänskliga - det mångtydiga, färgskimrande och gåtfulla - kommer här slutraderna i Öijers mäktiga dikt Skisser till ett av dödens tal:

...

 

jag var spådd att lägga

en väg ut härifrån, spådd att

bli spådd, spådd syssla

med sånt som flimret av vita lakan

sträckta från pol till pol

 

(ur samlingen Medan giftet verkar)

 

 Copyright: Åsa Adolfsson Wallner