Revanschens sötma

Att beskriva sina misslyckanden och tillkortakommanden med ett leende, är roligt och populärt. Många estradörer och andra kända personer underhåller mer än gärna sin publik om sina nederlag - i självbiografier och i TV-soffor. Det river alltid ner skrattsalvor. Det skapar sympati att få höra berättas att även den mest framstående artist, författare eller politiker minsann också gjort fel och tabbat sig. Nederlagen gör dem på något sätt mera mänskliga för oss "vanliga" människor. Kanske vi också till slut kan räkna oss till denna de lyckades skara - trots våra fadäser...

Uppehåller sig gärna vid sina tillkortakommanden.
Robert Gustavsson - framgångsrik komiker.

Men dessa underhållande beskrivningar av klantigheter och bortgörningar är bara roliga om den klantige bortgöraren sedan lyckades och blev både framstående och lyckosam. Misslyckandena var bara ett numera övervunnet stadium på vägen mot framgång - inte något tillstånd utan slut. För vem skrattar med den som aldrig lyckas? Vem vill höra på den som lever sitt liv i nederlag? Upprepade missräkningar skrämmer - och skämmer.

Hur kul är det?

"Man måste misslyckas för att lyckas", säger framgångsprofeterna.  "Nederlag är en nödvändig förutsättning för seger", säger älska-dig-själv-gurusarna. Jag förhåller mig skeptisk till sådana lättsmälta visdomsord.

Senaste blogginlägget handlade om den fiktive tungviktsboxaren Rocky Balboas revansch. Filmen handlar om en 60-årig föredetting som slår tillbaka mot dem som tror att han är slut. Efter en titanisk kamp på liv och död lyckas han sätta sig i respekt och med minsta möjliga hårsmån förlora matchen mot den regerande tungviktsmästaren. Det är åtminstone trettio år mellan de båda männen. Hur troligt är detta? Hade filmen slutat på ett annat, mera realistiskt, sätt: Rocky blir nedslagen i rond två och för nöja sig med en mosad frontallob och en avsliten hälsena - hur många hade velat se den filmen? Inte många...




Golvad.

Det är revansch man vill se. Hur den som som trampats på reser sig igen och slår tillbaka - mot alla odds. Den oväntade - men efterlängtade - triumfen. Den vill vi alla se och uppleva. Och är det något som man vill be Gud om - om Han nu finns däruppe någonstans - så är det att alla dem som trampats på, slagits ner, föraktats och negligerats, ska få uppleva att bli sedda, respekterade och uppskattade. Att till slut få smaka revanschens sötma.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner