Rocky Balboa och kampen för självrespekt

Rocky Balboa (Sylvester Stallone)

- Det är inte hur hårt man slår som gör att man vinner. Det är hur många slag man kan uthärda.

Ungefär så säger Rocky Balboa - den fiktive tungviktsmästaren gestaltad av Sylvester Stallone. I vanliga fall ogillar jag skarpt - som mina läsare vet - sådana där "klokord". De tjänar bara till att trycka ner människor och konservera jante-samhället.

- Bättre en fågel i handen än tio i skogen. (Innebörd: Nöj dig med det lilla och sträva inte för högt!).
- Tala är silver, men tiga är guld. (Innebörd: Håll tyst och ställ inte till med bråk, håll dina problem för dig själv!).
- Skomakare, bliv vid din läst! (Innebörd: Nöj dig med det du har - man vet vad man har, men inte vad man får, minsann!)

Det finns hur mycket hemskheter som helst, som har förpestat livet för många generationer människor.

Bättre en fågel i handen?

Tillbaka till Rocky. När Rocky är 60 år har han återvänt till sin ungdoms slumkvarter i Philadelphia och öppnat en liten restaurang. Hans älskade hustru har dött, sonen lever sitt eget liv i finansvärlden och svågern Paulie förlorar sitt jobb på ett slakteri. Rocky har slutat boxas - kroppen är utsliten och lederna är stela. Rocky börjar bli gammal, men inne i bröstet känner han något som brinner, något som vill ut. Är det sorg, vrede, längtan efter det som varit - eller är det kampglöden som finns kvar därinne och vill ut?

Rocky och hunden Punchy.

Efter en del övertalning från några mindre nogräknade boxningspromotors som vädrar slakt och skandal, accepterar han att gå en uppvisningsmatch mot den regerande tungviktsmästaren. Rocky möts med skepsis och löje. Motståndaren ser honom som en löjlig före-detting han lätt kan slå ner, ett gammalt vrak. Sonen skäms över att hans gamle far inte beter sig som andra 60-åringar; accepterar sitt åldrande och lägger boxningen på hyllan. Men Rocky ger sig inte. Han köper en gammal hund och med en galnings envishet börjar han träna sin värkande kropp, vinner skeptikernas respekt och förlorar med ett enda poäng den tio ronder långa matchen - som alls inte blir någon uppvisningsmatch, utan en kamp på liv och död.

Visst är det en orimlig story - tårdrypande, patetisk och antagligen totalt orealistisk. Men den har en viktigt budskap. Budskapet lyder: Låt dig inte nederslås, utan kämpa. Ge inte upp dina mål. Hur svårt det än är, hur mycket motstånd du än får - kämpa ändå. Det är kampen som är livet, inte vinsten.

Jag vill tro att det är så.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner