måndag 4 augusti 2014

Änglar - finns de?

Jag ligger och solar på stranden. Det är ett sorl av röster - barnröster, kvinnoröster, mansröster - myriader av ord, överallt, åt alla håll. Och bakom orden: ännu större myriader av tankar och förnimmelser.


På stranden.

- Vill du ha mera chips?
- Kan du tänka dig, han dog knall och fall. Bara så där...
- Det är ovanligt många som har drunknat i sommar. Undrar vad det kan bero på?
- Vad mycket getingar det är nu i augusti!
- Nej, hon visste inte att man inte kan parkera där.
- Gå till mormor nu, så hjälper hon dig med håret.
- Var det kallare i vattnet där borta, utanför bryggan?

Alla dessa ord är bara ytan på det gigantiska isberget. Där under är det oändligt mycket mer. Eoner av tankar och förnimmelser, med eller utan ord. Möjliga eller omöjliga att formulera.

I slutet av 80-talet såg jag en film som gjorde ett enormt intryck på mig. Den handlade om en ängel som kan höra alla människors tankar. Han svävar över staden och hör det eviga sorlet av de levandes tankar - glädje, sorg, ensamhet, vrede. Han har alltid funnits där, sedan tidernas begynnelse. Han är osynlig. Ingen kan se honom, men han kan se allt.


Ängeln över Berlin, gestaltad av Bruno Ganz.

Ängeln lyssnar till sorlet och fylls till slut av längtan att också han få uppleva alla dessa känslor, att få bli en människa, trots lidandet och utsattheten - och trots den överallt hotande döden. Så han väljer bort sitt eviga liv i utbyte mot ett mänskligt. Ängeln kastar sig mot marken, krossas och vaknar upp - som en dödlig människa. Livet blir inte lätt, men han känner att han lever, känner det röda blodet pulsera i ådrorna, känner det stora i att vara en människa och dödlig.


Peter Handke.

Jag tänker ofta på Himmel över Berlin - så heter filmen. Manuset skrevs av den österrikiske författaren och filosofen Peter Handke. Ängeln Damiel, som väljer att bli människa, spelas av Bruno Ganz. Men i en annan roll i filmen förekommer den gamle Columbo (Peter Falk). Kanske någon av mina läsare minns 70-talsdeckaren med de finurliga frågorna, den skrotfärdiga lilla bilen, den skrynkliga rocken och den söndertuggade cigarren? I Himmel över Berlin spelar han sig själv på besök i Berlin för att spela in en film. Utanför en korvkiosk möter han en kväll den osynlige ängeln och talar till honom. Korvförsäljaren tittar skeptiskt på den amerikanske mannen som pratar rakt ut i luften. Är han knäpp? Det visar sig att Peter Falk är en ängel som blivit människa - det är på grund av sitt tidigare  "änglaskap" som han kan förnimma ängelns närvaro. I några få ord beskriver han hur det är att vara levande och dricka en kopp kaffe. Ängeln lyssnar och fattar sedan sitt beslut.

När livet känns tungt ibland tänker jag på Himmel över Berlin och på ängeln Damiel. Det är härligt att få vara en människa ändå!

Här kommer den lilla scenen mellan Bruno Ganz och Peter Falk utanför korvkiosken. Den är vacker, tycker jag.




Copyright: Åsa Adolfsson Wallner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar