Vem är ondast?

Ibland, när någon gjort något dumt eller elakt och man undrar varför, säger min make så här: "Det är ingen ursäkt, bara en förklaring." Vad är det för skillnad mellan en ursäkt och en förklaring? Och är det inte många gånger så, att de sammanfaller? Så att förklaringen ändå blir en ursäkt, trots allt? "Han var ju så full... Hon hade en så svår barndom... Han visste ju inte bättre..."

Svartenbrandt/Lars Ferm
- hade säkert en svår uppväxt. Men ändå...

En gång när jag gick i gymnasiet, var det en lärare som frågade oss elever vem vi ansåg vara historiens ondaste människa. Efter en kort stunds betänketid svarade nästan alla Hitler. Tveklöst var Hitler den ondaste människa som någonsin existerat. För tänk om nazisterna vunnit kriget - hur hade vår värld sett ut då? Om det Tusenåriga Riket blivit verklighet och inte bara en fasansfull totalitär vansinnesvision - vad hade hänt med oss då?

Det ondas genius?

Så här i backspegeln kan man ju undra om Hitler verkligen var allra värst - "ondast av onda". Finns det verkligen ingen värre? Hitler hade en stark övertygelse att han skulle "rädda" Tyskland - återupprätta riket, revanschera det efter nederlaget i det första världskriget och rensa bort allt icke-ariskt. Så utsåg han det judiska folket till syndabockar och skyllde allt ont på dem. Utrotades de, skulle alla problem vara ur världen - det som han kallade "den slutgiltiga lösningen". Men Hitler deltog inte själv i praktiserandet av denna slutgiltiga lösning. Den hanteringen delegerade han till andra. Gör det honom mindre ond? Och att Hitler hade en svår barndom - det vet man. Är det en ursäkt? Nej, knappast.

Adolf Eichmann var utsedd att övervaka deportationerna av judar till läger och ghetton. Han står ansvarig för hundratusentals människors död. Han arbetade oförtrutet och effektivt som ledare för utrotningsmaskineriet. Men samtidigt finns dokumenterat i dagsboksanteckningar, att han upplevde det oerhört skrämmande att på nära håll se och uppleva dödandet och lemlästandet. Är det en ursäkt? Nej, knappast.

Många av de ledande nazisterna var drogberoende galningar - hejdlöst egocentriska narcissister, självhävdande, impulsstyrda och extremt dåligt förankrade i verkligheten. Är det en ursäkt. Nej, absolut inte. Men det är en förklaring.

Ondskans ansikte: Joseph Mengele.

Men i ett fall finns det varken ursäkter eller förklaringar. Det finns inget som kan förklara, förlåta eller ens begripa hur en människa kan begå sådana illdåd. Joseph Mengele var läkare i flera av de mest fruktade koncentrationslägren. Där utförde han medicinska experiment på de fängslade, inte minst på barnen. Meningslösa, grymma, smärtsamma och oftast dödliga experiment. Som att undersöka om man kunde ändra ögonfärg på en människa genom att spruta in bläck i ögongloben. Resultatet var 100% blindhet. Till vad nytta? Enligt mitt sätt att se, är Joseph Mengele ett exempel på en riktigt ond människa. Såvitt jag vet var han inte tvingad att göra alla dessa övergrepp - han gjorde dem av fri vilja och helt enligt sitt eget kynne. Alltså - här finns varken ursäkt eller förklaring. Möjligen hade han en svår barndom - men, vem hade inte det på den tiden?

(PS Ikväll är det final i EuroVision Song Contest. Jag tippar att slutstriden kommer att stå mellan Sveriges Sanna Nielsen och Österrikes Thomas Neuwirth alias Conchita Wurst. Jag håller tummen för båda - delad första plats är det enda rättvisa.)


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner