Bertil Malmberg 1889-1958. |
För tio år sedan blev jag inbjuden att föreläsa om diktaren Bertil Malmberg. Åhörare var medlemmarna i hans "fanclub" Bertil Malmberg-sällskapet. Jag hade forskat länge på Malmberg och hade ganska tidigt fått en känsla av att han var homosexuell. Något som han naturligtvis gjorde allt för att mörka - på den tiden var ju homosexualitet absolut tabu, till och med kriminellt. Han var till exempel gift fyra gånger och hade som ung skrivit glödande kärleksdikter till en fiktiv antik kvinna - Egeria.
Egeria? |
En person - amatörforskare och journalist - hade tidigare upptäckt att denna Egeria troligen varit en man som Malmberg förälskat sig i som mycket ung. Amatörforskaren hade kommit till den slutsatsen genom att jämföra formuleringar i brev till den unge mannen med de senare publicerade dikterna. Formuleringarna var ibland ordagrant lika. Denna upptäckt skedde under Malmbergs livstid och uppenbarligen hade dessa brev sedan på något mystiskt sätt försvunnit. Bevisen för att den sköna Egeria troligen varit en man hade undanröjts.
I min föreläsning påstod jag alltså att Malmberg varit bög. Det blev ett himla liv. Stämningen blev i ett enda slag tyfon-artat lågtrycksaktig och vid den efterföljande middagen blev jag knappt ens tilltalad av mina bordsgrannar. Det var ingen som ville diskutera mitt påstående och så här i efterhand kan jag kanske förstå chocken. Fancluben hade troligen haft en bild av sin idol som manlig och heroisk vilket krockade grymt med min bild av honom: en feminin och nostalgisk man med smak för speglar och parfymerade salonger. Krisen var ett faktum.
Antisemit? Frédéric Chopin målad av Delacroix. |
När jag var fjorton år spelade jag piano och då dyrkade jag - förstås, för vem kunde komponera bättre för piano? - Frédéric Chopin. Han var min idol och jag beundrade honom hejdlöst. Att han inte bara varit en fantastisk pianist och kompositör, utan också en etisk och god människa - det var jag helt övertygad om. Tala om chock när jag i en bok med hans brev fick läsa att han använde ordet "jude" som skällsord. Jag blev alldeles förstörd. Plötsligt framstod han inte längre som den där etiske och hjältemodige konstnären - han var ju antisemit. Han sjönk miltals i mina ögon. Och hans musik började klinga lite inställsamt och skorrande, tyckte jag.
Och igår hände samma sak. Sångaren som sjunger Armeniens segertippade låt i Eurovision Song Contest - Aram - hade offentligt yttrat sig nedsättande om dragqueen-sångaren som framför Österrikes bidrag, iförd balklänning och helskägg. Aram protesterade mot att en transa/dragqueen skulle få delta i tävlingen. Från början tyckte jag mycket om Armeniens bidrag - men efter detta uttalande försvann liksom glansen. Låten blev plötsligt lite tjatig och entonig - inte alls någon vinnare.
För att reta Aram kommer här den utomordentlige Conchita Wurst (= korv!) alias Thomas Neuwirth i Rise Like a Phoenix. Imorgon ska jag hålla tummen för att han/hon/hen kommer till final. Minst.
PS Senare har jag förstått att man på Chopins tid - och på Wagners - ofta använde sig av antisemitiska uttryck. Det betydde kanske inte att man var någon brinnande jude-hatare - det var snarare ett slags otrevlig kutym. Men det är illa nog, tycker jag. Och alldeles säkert en bidragande orsak till historiens värsta folkmord.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar