"Ingen rök utan eld"

Vad är det med folk - egentligen? Varför kan man inte ta till sig fakta - och erkänna att man haft fel? Är det kanske farligt att ändra ståndpunkt? Är man rädd att förlora ansiktet? Så rädd att man hellre låter andra lida?

Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.

Det finns två aktuella exempel som båda är mycket skakande: barnläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som anklagades för barnamord och mannen i Gladhammar-trakten som anklagades för mord på sin hustru. Båda dessa människor bevisades vara oskyldiga till de anklagelser som riktats mot dem - ändå blir de fortfarande av en del betraktade som skyldiga och trakasserade och förföljda. Varför?

Älgar kan vara farliga.

Barnläkaren anklagades för att ha injicerat en mycket svårt sjuk bebis med en dödlig dos av narkosmedel - i syfte att förkorta bebisens liv. Anklagelserna riktades mot läkaren av bebisens förtvivlade föräldrar några veckor efter dödsfallet. Polis hämtade läkaren på hennes arbete på sjukhuset och förde henne till häktet. Processen tog flera år i anspråk - bevis på läkarens oskuld viftades bort och fakta förvrängdes av medicinskt okunniga jurister. Till slut friades läkaren - misstankarna visade sig vara ogrundade: hon hade gjort sitt jobb, agerat etiskt och helt enligt läkar-eden. Det fanns inget som tydde på något annat. Ändå upphörde inte hatet och misstankarna.

Hur har hon det idag? Hon har lämnat sitt hem i Stockholm, förlorat sitt arbete och tvingats sluta med sin forskning. Och en del människor kallar henne fortfarande för "barnamördare". Hennes liv har slagits i spillror.

Livet har slagits i spillror.

Mannen i Gladhammar bevisades också oskyldig. Statens Kriminaltekniska Laboratorium hade missat en detalj på kvinnans kvarlevor: älghår. Mannens egen teori - som tidigare viftats bort som lögner - att hustrun blivit ihjälptrampad av en älg under sin hundpromenad i skogen, visade sig stämma. Alla anklagelser mot honom lades ner och han var en fri man. Men - folket i trakten tyckte visst ändå att han var en hustrumördare, så han tvingades lämna sitt hem och flytta långt därifrån, för att slippa anklagelser och gliringar.

Mycket rök är det.

Hur kan detta komma sig? En gång anklagad - alltid anklagad? Jag tror att det så djupt, så djupt i en del människors själar sitter den där tanken: ingen rök utan eld. Visst... barnläkaren blev friad - men, lite skyldig är hon nog ändå... Och visst, älgen hade trampat ihjäl hustrun, men man kan aldrig så noga veta ändå - hur det egentligen var...

Vad hemskt det är, detta ordstäv: "ingen rök utan eld". För en sak är säker: det finns massor med rök, helt utan eld. Oerhört mycket rök - överallt.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner