Tuttarna regerar

Det är inte lätt att hävda sig i kvinnornas tutt-krig...
Sophia Loren betraktar oroligt Jayne Mansfields behag.
"Hon har väl inte större än jag???"

Det finns de som säger att om världen styrdes av kvinnor, skulle den vara en mycket fredligare plats. Det brukar oftast vara kvinnor som säger så och jag har hört det många, många gånger. Jag är kvinna - men jag håller inte med. Inte alls. Det kanske inte skulle bullra och smälla och ramla så många bomber. Men fredligare? Knappast... Visst - det är stor skillnad på våld och våld. Statistiken ljuger inte när den konstaterar att över 90% av alla våldsbrott begås av män. Siffran är ännu högre vad gäller mord - nära 100% har en förrövare av manligt kön. Men våld kan vara så mycket. Och fred är ett svårdefinierat begrepp.

Det är tufft att få tiden att gå
när man är ensam på rasten.

Är det något som kvinnor - och flickor - kan, så är det att frysa ut, pinka revir, konkurrera och hävda sig på andra kvinnors bekostnad. Numera har jag två tonårsdöttrar som kommer hem från sina skolor och levererar dagens utfrysningsrapport. Det är sneda blickar, menande tonfall, positioneringar och viskningar bakom ryggen. Det sprids rykten och det smids ränker. Det gäller att behålla sin plats i hackordningen. Till varje pris - hur högt det än är, tycks det. Det är därför det tar en sådan evig tid på morgonen att reda ut vad man ska ha på sig. Ligger håret snyggt? Blev det för mycket mascara? Sitter jeansen tillräckligt tight över rumpan? Ser jag ofräsch ut?! Borde man kanske ta den gula tröjan istället? För tänk om X tittar snett - idag igen... Eller, tänk om Y också har rosa t-shirt idag...

Det börjar tidigt.

- Varför tog du den tröjan?
- Kunde du inte ha plattat håret istället?
- Men... det nagellacket menade jag inte...
- Njae - så snygg var den ju inte, kanske...

Den kurviga tjejkompisen har lovat att de ska äta en glass efter skolan - hon och den inte så kurviga kompisen. Vad kul det ska bli! Men... när skoldagen är slut, blir det ingen glass - inte med den inte så kurviga kompisen som väntat iallafall. "Det kom något emellan, liksom."

Den kurviga tjejkompisen går och pratar och skrattar med den inte så kurviga kompisen - plötsligt går hon iväg med en annan kompis (kurvig, hon också). Kvar står den inte så kurviga kompisen och undrar vad som hände. Var det inte kul längre?

Och "Oj, då. Det var inte meningen att du skulle få reda på att det är fest på lördag. Sorry..."

Mean girls - en fredligare värld?

Varför är det så här - tjejer emellan? Varför kan tjejer inte bara vara snälla och toleranta mot varandra? Acceptera olikheter och skillnader - till och med se det positiva i att alla inte är likadana? Varför måste det hela tiden handla om konkurrens. Och vad är det egentligen man så envist konkurrerar om? Killarnas uppmärksamhet? Topplaceringen i hönsgården? Och varför håller inte killar på likadant? Är det en kvinnlig egenskap att ständigt måsta hävda sig gentemot andra kvinnor/honor?

Jag är ingen sociolog-forskare, men jag misstänker att det finns en signifikant parameter som spelar en avgörande roll, när det gäller kvinnors position i hierarkin: tuttarnas storlek. Det är tuttarna som regerar. Stora tuttar är makt. Små tuttar är inte makt. (Har man små tuttar, då får man kämpa på andra arenor.) "Boobs is power." Eller?

Oj då. Nu blev det ännu jobbigare...

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner