måndag 12 maj 2014

Fågel Fenix och drömmen om revansch


Mozart - coolast av coola.

Tänk, vilken musikhistoria Österrike har! Haydn, Schubert, Mozart, Bruckner, Mahler, Schönberg, Webern, Berg - de är så många, de tunga grabbarna från Österrike. Och de rockar fett allihop. De har gått i bräschen för nyskapandet hela tiden. Mozart till exempel. Många tror att hans musik är "prototypen" för klassisk musik, en lite lättlyssnad och "trevlig" ljudtapet som drillar lite mysigt i bakgrunden. Men där misstar man sig grovt. Mozart är farlig. Ibland är det som att åka racerbil utför ett stup. Han är häftigt cool och det är de andra grabbarna från Österrike också.


Mahler - ännu coolare.

Schubert rör sig smeksamt och lite avvaktande på avgrundens brant, Mahler balanserar ständigt på den och de tre tyngsta grabbarna Arnold, Anton och Alban (med efternamnen Schönberg, Webern och Berg) dyker rakt ner i den - om och om igen. Det är tungt, det är häftigt och man önskar att musiklärarna i skolan kunde förstå hur viktigt det är att eleverna får känna hur det drar kring öronen. Klassisk musik är inte tråkig, nördig och seg. Tvärtom. Den är supercool. Ibland riktig Death Metal.


Schönberg - störtcool.
För att inte säga dödscool.

Men en fråga som jag ofta ställt mig - som inbiten schlagernörd - det är varför Österrike aldrig lyckats i Eurovision Song Contest. Bidragen har varit töntiga och intetsägande, trots den storslagna musikhistorien. Vad har hänt med kreativiteten och nyskapandet? Men så äntligen: i år small det ordentligt med en riktigt tung power-ballad i de stora grabbarnas efterföljd. Härligt! Och ett ställningstagande för tolerans och fördomsfrihet dessutom.


Fågel Fenix reser sig ur elden.

Den vinnande låten heter Rise like a phoenix. De antika sagorna om fågel Fenix berättar att den stora fågeln, när den kände att slutet närmade sig, redde sig ett bo där den tände eld på sig själv. Ur askan föddes sedan en ny fågel - ung och stark och kamplysten. Därför har fågel Fenix kommit att bli en symbol för återfödelse och evigt liv. Men jag tror att den starka, stora och eviga fågeln också är en symbol för revanschen. Just det kändes tydligt i Eurovision-finalen. Rise like a phoenix handlar om att aldrig ge upp, att kämpa för en seger - vad som än händer. Och det handlar inte bara om HBTQ-personernas kamp för rättvisa. Det handlar också om den revansch man önskar alla dem som blivit undanskuffade, förbisedda och missförstådda. Upp till kamp! Sikta mot segern! Det är aldrig för sent! Aldrig!

Här kommer den ultimata segern, livets triumf över döden och "the rise of the phoenix": sista delen av finalen i Gustav Mahlers jättelika Uppståndelsesymfoni. Leonard Bernstein dirigerar London Philharmonic Orchestra.





Copyright: Åsa Adolfsson Wallner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar