Vem lurar vem - egentligen?

Dale är en 73-årig änkling, uttråkad och ganska hårt drabbad av krämpor och dålig ekonomi. På nätet får han kontakt med en ung filippinska, 23 år gammal. Tycke uppstår och Dale lämnar hemmet i Canada och reser ner till sin kärlek. Här bosätter han sig i en lägenhet med sin unga flickvän - Girlie.

Girlie och Dale på stranden.

Dale har en dotter också - och två tonåriga barnbarn. När dottern April får höra om sin pappas nya liv på Filippinerna, bestämmer hon sig för att resa ner och hälsa på. Eftersom hon är filmare, tar hon med sig filmkameran för att dokumentera skeendet: mötet med den unga Girlie, med fadern och med det nya livet på andra sidan jordklotet.

Filmen heter Pappas unga fru. Den kunde ha varit en kritisk granskning av kulturkrocken U-land möter I-land. Den kunde ha varit ett hatporträtt av en svekfull och egoistisk far. Den kunde ha varit en uppgörelse med hur fattiga familjer "säljer" sina döttrar för att få en liten skymt av välstånd.

Bildtext behövs väl knappast.

Men filmen Pappas unga fru är ingenting av detta - eller kanske är den snarare allt detta och så oerhört mycket mer, eftersom den hela tiden skiftar perspektiv. Inget är svart-vitt. Allt är gråskala. Dottern April filmar och frågar, frågar och filmar. Hon vill veta och förstå. Hon vill gå till botten med alla känslor och drivkrafter, alla minnen och alla bevekelsegrunder. Älskar den unga Girlie verkligen hennes hängiga och gubbiga gamla pappa? Älskar hennes hängiga och gubbiga gamla pappa verkligen den barnsliga Girlie? Är det kärlek? Och om inte - vem är det egentligen som utnyttjar vem? Vem offrar vad? Vem lurar vem - på pengarna och på livet?

Vem utnyttjar vem - egentligen?

April betämmer sig för att försöka lära känna Girlie bättre och följer med henne hem till barndomshemmet. Kameran är med överallt. Ett litet ruckel av pappskivor och korrugerad plåt, stampat jordgolv, många barn på en oerhört liten yta. Inga bekvämligheter alls. April frågar Girlies mamma vad hon tycker om dotterns relation med den så mycket äldre pappan. "Det är bra", svarar mamman. Som förmodligen är betydligt yngre är Dales dotter. "Vi hoppas att de gifter sig. Det vore fint för vår dotter." Alla är vänliga. Girlie och April får en fin kontakt - lite besläktad med en mamma-dotter relation. Ju längre tiden går, desto mer börjar April förstå mekanismerna bakom familjens sätt att resonera.

Det rustas till bröllop.

Så beslutar sig det omaka paret för att ingå äktenskap. Men innan vigseln kan gå av stapeln behövs personbevis. Då visar det sig att den blivande bruden alls inte är 23. Hon är bara 17. Hon är inte 50 år yngre än sin blivande make. Hon är 56 år yngre. Hon är yngre än Dales barnbarn. Nu brister det för April. Hon ställer pappan mot väggen. Har han förstått att han förgripit sig på ett barn? undrar hon. Men det har han inte alls. Han kan inte se att han gjort något fel. Han ska väl få leva det goda livet, han också, utan att dottern försöker hindra honom! Eller?! Hon ber Girlie att ställa in bröllopet, för har hon verkligen förstått vad hon gör mot sig själv och sitt unga liv?

Filmen får inte någon Happy End. Och, förresten - hur skulle det gå till? För vem skulle isåfall offra och vem offras? Dale och Girlie gifter sig och flyttar ihop tillsammans med Girlies familj. Dottern April återvänder till Canada och konstaterar att hon har både man, barn och vänner. Någon pappa behöver hon inte. Iallafall inte en som Dale.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner