Ett lyckligt liv?

Vad är ett lyckligt liv? Många - de flesta, tror jag - brukar säga att man inte ångrar det man gjorde, utan det man inte gjorde. Att avstå, låta bli, stå över, vara försiktig, "tänka efter före", "inte komma till skott" - det skulle isåfall inte vara receptet på ett lyckligt liv. Nej, fullt ös framåt. Göra allt det som faller en in. Då hinner man med så mycket som möjligt under den tid på jorden man fått sig tilldelad av Honom däruppe. Visserligen kanske man går på pumpen då och då, eller skadar någon - i bara farten - men man behöver iallafall inte känna att man missat något. Är det så?

 

Fullt ös framåt.

Det finns en del djupingar som brukar formulera sig så här: "Livet är som en tom säck - det är vad man fyller säcken med, som spelar roll".

Full av liv?

Ja, hur fyller man säcken så att man i backspegeln nöjt kan konstatera att man haft ett lyckligt liv? En tom säck är det ju ingen som gläds åt, förmodligen. Men det glädjebringande säck-innehållet varierar säkert stort beroende på vem man är. Och förresten: det som en del uppfattar som en tom säck, kan för andra upplevas som en proppfull.

Tom eller inte tom
- det är frågan.

En person jag känner gjorde så här: efter att ha rest jorden runt flera gånger, levt rullan med vin, kvinnor och sång och jobbat häcken av sig, upptäckte han att säcken på något sätt ändå kändes tom. Resorna till Kina, Indien, Mexico och New York kändes mest som jobbiga, så här i backspegeln. För att inte tala om alla kvinnor - snygga och mindre snygga - all god champagne och allt nöjesliv han upplevt. Tillvaron kändes på något konstigt sätt likgiltig, tomheten var påtaglig och ångesten växte. Var det här livet? Skulle det inte bli något annat? Full rulle framåt, men ändå stillestånd? Vad var det för fel?

Fest! Vin, kvinnor och sång
- gör det säcken full?

Han kände att det enda möjliga var att dra i bromsen, sakta ner farten och sluta proppa ner saker i den där säcken som kallas Livet. Sagt och gjort: han anmälde sig till en meditationskurs i Skottland, ledd av en lama-munk. Där kom han att tillbringa sammanlagt elva år - delvis sittande helt isolerad i en liten låda. I lådan var han ensam med sig själv och sina tankar. Ingenting att förströ sig med, inga distraktioner, inga utifrån kommande intryck. Bara sig själv och sitt innersta.

En viktig paus.

Hur gick det? Jo, det gick bra. Alldeles väldigt bra. Säcken blev full. Av tankar och av liv. Så full att han kände att han ville hjälpa andra att också fylla sina säckar. Ångesten upphörde, känslan av tomhet likaså. Det yttre livet - det som hade med inkomst, pengar och status att göra - blev mindre, mycket mindre. Men det inre livet - det som har att göra med lugn, självinsikt och klokskap - växte sig stort och starkt.

Nu menar jag förstås inte att boten mot tomheten och ångesten skulle vara att åka till Skottland och sätta sig i en låda i elva år. Alls inte. Men man kan ju ändå fundera över vad det är som fyller säcken och vad det är som gör den tom. För vad är ett lyckligt liv - egentligen?


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner