| Plats för ett liv? |
Forskningen säger att hikikomoris självvalda isolering är ett svar på föräldrarnas och samhällstraditionernas alltför höga krav. I Japan förväntas man anpassa sig till kollektivet, plugga hårt, snabbt göra karriär, bilda familj och sedan sörja för sina åldrande föräldrar. Duktig, duktig, duktig och lydig, lydig, lydig. Perfekt och formklippt efter mallen. Faller man bara det allra minsta utanför ramen är man chanslös, borta ur leken för alltid. I Japan anställer företagen helst nyutexaminerade personer - de som hunnit bli lite äldre och inte ännu gjort karriär, anses som avvikande och "udda" och hamnar utanför arbetsmarknaden. Dörrarna till arbetsliv och verksamhetsgemenskap är stängda och hikikomoris har slutat knacka. De har gett upp.
| Hikikomoris har slutat knacka på dörren. |
Jag tror att hikikomoris inte bara finns i Japan - de finns i Sverige också. Jag tror att de finns i alla länder som låtit det tekniska framåtskridandet växa sig alltför mäktigt, som glömt att människor måste få känna sig behövda för att orka leva. Det man vinner i tid genom att ersätta den mänskliga arbetskraften med rationella, tekniska lösningar - det förlorar man i delaktighet och engagemang. Människor måste få uppleva sig som viktiga, behövda, oumbärliga, efterlängtade, nyttiga och delaktiga. Om inte - förlorar man känslan av människovärde. Man skäms över sitt liv. Vad gör man när man skäms? Jo, man gömmer sig, stänger dörren om sig - för att slippa se och för att slippa bli sedd.
Så får det inte vara! En hel generation riskerar att försvinna utan spår, utan att ha fått delta i gemenskap och samhälle, utan att ha fått spela huvudrollen i sitt eget liv - sitt enda liv.
| En hel generation riskerar att försvinna utan spår. |
I Japan pågår försöksverksamheter för att lotsa hikikomoris ut ur sin isolering - gruppaktiviteter och boenden med särskilt stöd. Men hjälper det med terapi och andra socialpedagogiska insatser? Kanske till en viss gräns, kanske för att lindra den värsta ångesten och depressionen. Men det räcker inte. Den enda möjliga vägen är att ge hikikomoris en betydelsefull plats i samhället. Öppna de stängda dörrarna på vid gavel, fastän de slutat knacka. Det är det enda som hjälper. Inget annat.
1901 komponerade Gustav Mahler sången Ich bin der Welt abhanden gekommen. Titeln betyder ungefär: jag har gått vilse, bort från världen. Kanske handlar den om hikikomoris? Vem vet.
Bruno Walter dirigerar Wiener Philharmoniker, solist Kathleen Ferrier. Inspelningen är gjord 1952.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Åh, detta inspererade mig till att inse att en hikikomoris livsstil är väldigt komplex och djupt.
SvaraRaderaUtav denna otroligt förstjusande text har jag tänkt på att ändra min livsstil till den så som en hikikomoris.
Tack så väldigt mycket Åsa du med dubbelliv. <3
Hej Anonym!
SvaraRaderaVad glad jag blir att du skriver så fint om min text! Och att få en kommentar känns roligt, för då vet man att det finns folk "out there" som läser.
Fast - är det så bra att välja att leva som en hikikomori? När de nu verkar ha det så här jobbigt, menar jag? Jag tror att hikikomoris har väldigt mycket tankar och känslor som vårt samhälle idag inte alls värdesätter. Det är väl därför de väljer att isolera sig. Det bästa vore om hikikomoris fick vara med och bidra med just det de är bra på - och få uppskattning för just det. För att de har mycket inom sig att ge - det är jag säker på.
Tack själv!
Åsa