"Vad är det för färg på bilen bakom!?" brukade en av mina många trafikpedagoger (den bäste) hojta, ungefär var tredje sekund. Och jag har lärt mig läxan - jag tittar väldigt mycket i backspeglarna, särskilt den stora i mitten. Det känns tryggt att veta hur nära bilen bakom ligger, om den tänker köra om, om jag kan byta fil eller inte och hur långt jag kommit när jag kör om och ska tillbaka in i innerfilen igen. Hela körningen blir liksom säkrare, lugnare och mera rytmiskt jämn när man hela tiden kollar bakåt. Slutsats: för att komma framåt på ett bra och säkert sätt, måste man hela tiden uppdatera sitt "bakom-läge".
![]() |
Backspegel i trafiken - uppdaterar bakom-läget. |
"Vad är det för färg på bilen bakom!?"
"Vad gjorde du innan du blev arbetslös?"
"Vilka val gjorde du i livet?"
"Hur ser du på de beslut du hittills fattat i ditt liv?"
"Vad är du riktigt nöjd med i ditt liv - 'so far'?"
"Vad är du mindre nöjd med i ditt liv - också 'so far'?"
"Hur känns det att vara utan jobb?"
"Om du skulle beskriva dig själv - vem är du då?"
![]() |
Backspegel i livet - uppdaterar också bakom-läget. |
Jag tror att vi människor är vår historia. Det fanns ett TV-program som hette Du är vad du äter - det är samma sak. Äter man fet och osund mat - blir man fet och osund. Förtränger man sina val och handlingar - blir man outvecklad, fastnar och slutar att växa. Om vi inte känner vår historia och bearbetar våra minnen - vilka är vi då? Utan koll bakåt i livet, kommer vi inte framåt. Inte på ett säkert sätt, iallafall. Man kommer att begå samma misstag, om och om igen, om man inte frågar sig vad som egentligen hände.
Du är din historia. Bearbeta den, skärskåda den, tampas med den, gläds åt den, sörj över den, skratta åt den, gråt åt den. Men, vad du gör - göm den inte! Och glöm den inte heller!
Så, ett meddelande till coachen: ta en titt i backspegeln då och då med dina klienter. Färden framåt kommer att bli både säkrare och mera framgångsrik. Även om den kanske börjar lite långsamt...
![]() |
Färden börjar kanske lite långsamt... |
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar