Gott Nytt År 2015

Rött och guld.

Kära läsare!

Så var det dags igen för ett nytt år. Så fort tiden går!

Personligen har jag dubbla känslor inför Nyårsafton. Aftonen känns ödesmättad på något sätt. Det är spänning i luften - och då menar jag inte att det knallar och smäller och luktar bränt. Det är förväntan i luften - på det nya som ska komma - och vemod över det som gått och aldrig kommer mer igen. Och kanske sorg över det som inte blev som man hoppats och över grusade förhoppningar.

Snövitt.

Tennysons dikt om hur det gamla året lägger sig att dö tillsammans med klockringningen från vårt lands kyrkor skapar iallafall hos mig en känsla av existentiell ensamhet som inte alls passar ihop med glada tillrop och bubblande champagne. Ovissheten över det som komma skall tar liksom över.

Jan Malmsjö framför Tennysons Nyårsklockan.

Men önska kan man ju alltid och då önskar jag att det nya året bär med sig en större medmänsklighet än det gamla, en större beredskap att lyssna och förstå och en djupare respekt för allt det som kallas onyttigt bara för att det inte omedelbart genererar pengar.

Alltså:

Gott Nytt År 2015 - lyhördhetens år!!

"Skål, ta mig fan!"

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner