Levande historia!

Historieätarna på den kokta bäverns tid.

Precis nu har jag sett säsongsavslutningen av det ena av mina absoluta favoritprogram i TV: Historieätarna. (Morran och Tobias heter den andra favoriten.) Historieätarna - programledarna Erik Haag och Lotta Lundgren - äter sig igenom vår svenska historia. Hittills från Vasa-tiden fram till 1980-talet. Från kokt bäver till sushi, från rågmjölsgröt med smöröga till torskrom och från krönings-oxe till pizza. Erik och Lotta summerar: vördnad och en djup förståelse är resultatet av att ha smakat sig igenom historien. Vördnad för dessa människors kamp att få mat på bordet och förståelse för hur både tanke- och känslovärld påverkades av vad man stoppade i sig och vad man inte stoppade i sig - svält har inte varit någon ovanlighet i vår långa historia. Hur det kändes att äta kokt livrem med gräs, drabbade programledarna hårt. Historiens människor kunde ju inte "fixa något annat käk". Man svalt, ibland till döds.

Vissa saker måste ha varit extra svårätna...

Det är viktigt att göra historien levande. Kanske är det det allra viktigaste uppdraget i vår tid, säger Erik Haag i sin slutreplik och gläds åt att Historieätarna visats på skolor runt om i landet.

Jag vill tillägga, att det är nödvändigt att göra historien levande, så att människosläktets misstag inte upprepar sig. Och då menar jag inte att vi blir tvungna att äta kokt bäver igen...

Kan dyka upp igen om vi inte tittar bakåt.

Det finns ytterligare tre saker som jag så gärna skulle vilja att man gjorde historie-TV om. Saker som också skulle göra det förflutna levande på ett påtagligt sätt. Den första programserien skulle heta Historietvättarna. I den serien skulle man få veta hur man skötte sin hygien - från vikingatiden och framåt till våra dagar. Från träpinnar och hö-bindor till tandblekning, antiperspirant och bodybutter. Jag skulle inte vilja missa en minut av den TV-serien, för jag har alltid undrat hur man luktade för länge sedan, om man hade dålig andedräkt och fett hår. Jag vill veta!

Dålig andedräkt?

Och så vill jag veta hur man pratade. Hur lät det när vikingarna kommunicerade med varandra? Hur lät det när Gustav Vasa skällde på sina rådgivare (han lär ju ha varit extremt ilsken av sig)? Hur pratade Birger Jarl? Lät det som isländska? Eller som något slags danska? Det blir programserien Historiepratarna.

Och så till slut: musiken för länge, länge sedan - hur lät den? Man har ju funnit en del gamla instrument vid utgrävningar. Men riktigt hur de användes - och när - det vet man inte. Bronslurarna till exempel. Man har gjort nutida rekonstruktioner, men de låter hemskt och är svårspelade. Skulle lurarna verkligen bröla så rysligt, eller har vi sentida människor missat något? Och hur lät det när man sjöng på stenåldern? För det gjorde man alldeles säkert - att sjunga ligger i människans natur. Jag är så nyfiken! Jag vill veta! Då ska jag titta på den tredje programserien: Historiespelarna.

Här kommer dansmusik från medeltiden - disco för det coola folket i hosor och snabelskor:

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner